67 dagar till studenten

Jag sitter på Backen. Jag känner vinden svalka min hud och hör hur den får Gunillas segel att slå. Det låter som en slags flaxande fågel som flyger och lite så är det väl också, för det känns som om Gunilla flyger över havet. Det enda jag ser i horisonten är det blå havet som omsluter oss, gungar Gunilla i sin stora famn.

Under mina tre gymnasieår har jag lärt känna havet. Första året kände jag mig liten, och ibland lite vilsen, för vad gjorde jag där ute så långt borta från land? Andra året kände jag mig rastlös, jag ville bara vidare till nästa hamn och nästa äventyr, för vad fanns det att uppleva på havet? Nu, tredje och sista året, känner jag mig trygg och fri. Havet är levande. Ibland kan hon vara arg, då piskar vinden och vattnet mig på kinden och ryter högt som ett rovdjur. Ibland är havet harmoniskt, då är det alldelles stilla och vattnet ser ut som silke. I dessa stunder är himeln blå och tiden står stilla, allt stannar upp. Ibland om kvällarna är havet magiskt. Mareldsströmmar glittrar och sprakar som himlen ovanför. Dessa stunder, när jag är omgiven av glitter från havet och himlen och världen sover, mår jag som bäst. Det är där det blir magiskt. Allt man kan tyckas tänka på och oroa sig över försvinner, och saker som brukar betyda något blir meningslösa.

Nu är sam1417 på väg till Tampa, vår sista studiehamn, och om 19 dagar åker vi hem till Sverige. Om 67 dagar avslutar vi våra 3 år tillsammans och tar studenten. Dessa 3 år vi haft tillsammans har varit både utmanande och jobbiga, men samtidigt helt fantastiska. Vi har sett varandra i alla situationer som tänkas möjliga. Jag har fått lära mig så mycket om dessa personer, och mig själv, och vi har gått från 44 klasskompisar till 44 vänner. Vi har blivit som en familj. Det är när jag tänker dessa tankar som jag inte vill lämna Gunilla, det är då jag vill stanna på havet för alltid. För vad kan finnas i hamn? Vad händer efter studenten?

För nästan tre år sen tog jag steget att lämna mitt hem, det var då jag tog första steget på båten. Nu är det snart dags att ta det sista steget, av båten och sedan fortsätta vandra vidare.

Vera, Styrbord