6 tusen meters djup och långt ifrån civilisation

Dagen startade vid 03:30 då vi i Styrbord blev purrade, ja ni läste rätt, 03:30!

Varje gång är man lika trött när man vaknar och varje gång intalar jag mig själv, som motivation till att fortsätta med livet, att direkt efter vakten vid 8 kan jag gå och lägga mig igen. Det blir dock aldrig så, men det är en annan historia.

Som tur var blev det en mjuk start på vakten. Det första vi fick göra var att klättra upp och chilla i masten tills fikat, för att vår vaktledare Camilla kollade om våra flytvästar fungerade, safety comes first.

Efter fikat där det idag serverades nyponsoppa, satte vi röjlarna, yttre klyvare och brassade. Tiden gick snabbt och sen var det dags för städning ute på däck. Dagens städuppgift var att göra ordning på byssataket. Det kan vara trixigt med att få ner alla grejer som står där uppe och sedan ställa tillbaka dom igen, men med ett leende på läpparna gick det snabbt och lätt för oss. Kortfattat var det en bra vakt som gick fort med ännu en fantastiskt soluppgång.

Som vanligt efter vaktavlösningen vid 8 var det frukost. Till frukosten fick vi vår efterlängtade yoghurt, den var mycket uppskattad. Trots att jag innan intalat mig själv att gå och lägga mig direkt efter vakten, slutade det hela istället med filmtittande. Det som stod på agendan idag var Trassel, en mycket bra film som jag rekommenderar alla er där hemma att kolla på.

Till lunch blev det vitfisk, potatis och skirat smör, vilket jag personligen tyckte var gott. Efter lunchen hade vi lektioner. Idag hade vi Svenska, Historia och Engelska. Det flöt på bra trots att vi är många människor och har ett evigt gungande.

Sen var det fika vid 15 som vanligt, och vid 16 var det dags för vakt igen. Jag var post, vilket innebar att stå som rogängare och styra båten säkert till Grenada, vara livbojsvakt och hålla kolla på alla och vara beredd på att slänga i en frälsarkrans om någon råkar drutta i vattnet och sist men inte minst vara utkik och kolla så att vi inte åker på något och spana efter delfiner.

Till middag serverades det potatismos, köttbullar, sås och lingonsylt. Jag var mycket nöjd med livet eftersom jag gått och längtat efter det i dagar.

Idag var även dagen då vi var som längst ifrån land vi kan komma, det var lika långt för oss till Kap verde som till Surinam, ungefär 850 sjömil, med runt 6 tusen meters djup. Inte dåligt får jag säga.

Förutom att folk blir dödade i mördarleken, håller vi humöret uppe och fortsätter vår resa till Grenada!

Kram

Kerstin Lundqvist, Starbord