Äntligen Framme

Efter många dagar till sjös av regn, blåst och blixtar är vi äntligen framme. Överresan har haft sina toppar och dalar, av sjösjuka och roliga stunder. För mig var sjösjukan värre än någonsin och höll i sig i flera dagar. Nu är vi äntligen här, i det efterlängtade Palma de Mallorca!

Nu är vi äntligen framme i Palma de Mallorca! Även om detta sjöbenet varit det kortaste hittills, så var det ändå det jobbigaste än så länge. Aldrig förr har jag sett så många blixtar i minuten som jag sett på detta sjöben. Blixtarna slutade aldrig och höll på i över två dygn. Det är en väldig vacker beskådning. Men med blixtarna kom även regn och vind vilket inte var lika mysigt. Jag brukar klara mig ganska bra ifrån sjösjuka men inte den här gången. När man seglar i Medelhavet kan man tro att det kommer vara sol och värme, men man blir förvånad hur kallt det kan bli på nätterna. Kylan påminner mig lite om hemma.

Det började bra när vi lämnade Barcelona och jag hade skiftet som backis. Alla som varit ombord på Gunilla vet att byssan och lilla mässen är värst när det kommer till sjösjuka. Sjön och de hårda vindarna kom snabbt vilket gjorde att många blev sjösjuka. För mig var det då det gick utför och vid midnatt låg jag på däck tillsammans med många andra sjösjuka elever. Sen dess har jag mått dåligt hela sjöbenet. Men lite oväder var kanske bra för oss, det fick alla att inse hur tur vi haft med vädret. Temperaturen har sjunkit ganska rejält den senaste veckan men så fort vi förtöjde i Palma de Mallorca höjdes temperaturen igen med några grader.

Idag hade barbord, min vakt, frivakt vilket betyder att vi kan gå i land. Aldrig förr har jag varit så tacksam att stå på fastland igen. När jag väl kom i land kändes det som om marken gungade, antagligen ett täcken på att vi varit ombord för länge.

Eftersom att överresan inte gick precis som planerat ligger jag och många andra lite efter i skolarbetet. Därför valde många att stanna kvar i båten och plugga och skriva klart skolarbeten.

Idag har vi gjort exakt halva resan, vilket innebär många blandade känslor för många. Jag tycker att det känns som om vi kom igår och är inte redo att åka hem om en månad! Jag älskar att vara här på båten och skulle lätt kunna stanna här i några månader till. Som sagt tror jag att det dåliga vädret var bra för oss eftersom det gav oss den riktiga känslan hur det är att bo här på Gunilla. Dock hoppas jag att nästa sjöben inte blir lika jobbigt och att färre elever blir sjösjuka.

Imorgon ser jag fram emot att se ännu mer av Mallorca och vad staden har att erbjuda. Även om vädret kanske inte blir det bästa finns det mycket mer att göra här än att bada. Mitt mål i denna staden är att få gjort några skolarbeten och se det bästa av Palma de Mallorca.

Judit Krabbe NAS1720 Barbord