Äntligen tillbaka!

Det känns otroligt bra att äntligen vara tillbaka. Jag kan nog tala för de flesta av oss när jag säger att det är skönt att komma tillbaka till gamla Gunillas rutiner.

När vi mönstrat på började vi med något som kallas familisering. Familisering innebär att man bekantar sig med fartyget och livet ombord. Vi som seglat här tidigare kom snabbt in i rutinerna, det var som att komma hem. Samtidigt hade de nya eleverna en intensiv dag full av nya intryck. De har tagit sig an livet ombord med en entusiasm som smittar av sig på hela båten.

Under familiseringen låg vi till kaj på Öckerö. Det är speciellt att vara så nära hemma och samtidigt i en helt annan värld. Efter familiseringen var det dags att langa ombord ett stort lass med mat. Vi bildade en lång langningskedja till frysen. Med ett glatt humör och bra samarbete var maten i frysen på nolltid. Efteråt berättade kocken att det var den mest effektiva lagningen han varit med om!

Vid fyratiden var det tillslut dags att krama våra nära och kära en sista gång. Därefter begav vi oss med kinder blöta av tårar till sjöss. Nu hade vi sagt hejdå och var utelämnade åt varandra. Vi kramades och taggde till inför seglingen. Det tog inte lång tid innan det var dags att ankra utanför Knippla. Där åt vi vår första middag ombord, chili con carne. Det var riktigt gott. Det kändes ovant men bra att äta middag med så många människor samtidigt.

Befälen vaktar fartyget inatt så att vi trötta och slitna ungdomar får sova ut efter en händelserik dag. Imorgon väntar oss en minst lika tuff men rolig dag, så nu är det dags att krypa till kojs. Puss och god natt!

Selma Dellve, Midskepps