Besök i koncentrationslägret

Idag har det varit en lång och tung dag.

Vi har nämligen under denna dag haft en utflykt till koncentrationslägret i Nauengamme. Vi fick en fem timmars lång guidad tur på platsen. Guiden vi hade inledde vårt besök med att ta med oss in i ett grupprum där vi fick sätta oss runt små bord och diskutera om vårt intryck av bilder ritade av personer ifrån koncentrationslägret.

Bilderna träffade verkligen känsligt mot oss och de flesta intrycken vi fick av dem är att de representerade död och hopplöshet. Efter det fick vi en rundtur på lägret, guiden berättade om vad vi befann oss i koncentrationslägret och berättade väldigt detaljerat om vad som hänt precis där vi stod. Därefter hade vi en lunch paus med även ett besök i en utställning. Dessutom fick vi gå en längre promenad till lägrets utkant där vi fick se en stor tegelfabrik där de arbetade och avslutningsvis fick vi gå in i ett hus med väggarna fulla av långa listor med alla som dött på lägret.

Det var ett väldigt känslofullt och även fast vi alla var väldigt pålästa om denna tid så lärde vi oss väldigt mycket av besöket. Jag tror vi alla lämnade Nauengamme med otroligt mycket mer fakta om förintelsetiden och förståelse om varför det är så viktigt att dessa platser fortfarande bevaras. Besöket lämnade mig väldigt matt och uttömd av känslor så det var skönt med en lång bussresa tillbaka till båten så man bara kan smälta det och sova lite på det.

Jag tillhör styrbordsvakten och idag var det vi som hade frivakt! Att ha frivakt innebär att vara ledig ifrån det hårda arbetet ombord och istället få hoppa runt på Lübecks gator. Kvällen var mysig och Lübeck är en otroligt mysig och vacker stad. Under vår frivakt satte vi oss i ett mysigt fik vid älven och njöt av en underbar solnedgång. Det är väldigt skönt att betala med Euro, för det känns verkligen som man inte spenderar något för att de saknar en massa nollor på prislapparna i jämförelse med Sverige.

Första stoppet på vår resa levererar! Lika bra som vi har det här i Lübeck hoppas jag vi även får i Portsmouth, men ännu är det långt till dess så det är bara att luta sig tillbaka och sippa på sitt kaffe medan man äter en riktigt saltig pretzel!

Jeanna Francke Arévalo, Styrbord