Blogg 19/11-18

Vi har nu varit ute till sjöss i 5 dagar och halva benet är avklarat. Att vara så nära slutet på resan tar på oss alla på olika sätt och vi vet inte riktigt hur vi ska hantera alla känslor. Det är mycket hemlängtan, resfeber och ren idioti.

Den första vakten var blåsig och vågorna slog över hela däck. Vi överlevde genom att håll oss på akterdäck och sjunga bort våra sorger. Det var i stort sätt allt vi gjorde i 4 h. Men vi satte faktiskt några stagsegel medan vi försökte kryssa upp mot Malaga. När solen steg över den blåa horisonten insåg vi att vi rent av hamnat längre ifrån Malaga än vad vi var för två dagar sedan.

Under dagen ökade både vindens styrka och vågornas kraft och det blev ännu svårare att ta sig mot vår slutdestination. Alla började bli smått galna och började ta ut sin irritation på vår gemensamma White board med passivt aggressiva meddelanden. Allas ändring av sinnesstämning märks av överallt på de mest oväntade ställen. Du vet inte av vem och hur förändringen sker. Många har börjat tröttna på det monotona arbetet och till och med längta efter spänningen av en storm, särskilt de som inte riktigt fick uppleva den förra. Nu är vi nära att hamna där igen då det har blåst upp till 35 knop idag och hela båten lutar så mycket att man knappt kan sova eller plugga.

Elin Rydebrink, Styrbord