En lugn natt

Just nu seglar vi på väg till Barcelona vilket är vårt andra sjöben. Det är andra dagen och jag är med i babord som har fyra till åtta vakten. Vi jobbar alltså åtta timmar om dygnet fyra timmar i taget och där emellan sover och pluggar vi. Det är roligt att vi äntligen är ute och segar igen och vi ska vara framme på torsdag. Jag kan även stolt säga att jag inte ännu blivit sjösjuk.

Dagen började halv fyra på morgonen när vi blev purrade av rondmanen. Efter att ha kravlat sig upp ur sängen och vinglande klätt sig i mörkret ställde vi upp på poopen som är däcket längst akter ut för att börja vårt vaktskift. När man först kom ut på däck var det enda man såg en stjärnklar himmel och lantärnerna som lös uppe i masten. När vi väl var uppställda kunde man se Spaniens kust på ena sidan och om man tittade upp kunde man se flera stjärnfall.

Det första vi fick göra var att klättra upp i stormasten för att vänja oss med att klättra i mörker, det var enklare än gårdagen då det gungade mer. Det enda negativa var att man blev blöt i rumpan av att sitta på rået, rået är ”stocken” seglet hänger på. Det var väldigt häftigt att sitta och titta ut över den upplysta kusten och höra havet svalla mot skrovet.

Sedan stod vi framme vid backen (som det logiskt nog kallas) och tittade på delfinerna som hoppade i marelden. Det var flera stycken och man såg dom som vita streck som korsade varandras banor i vattnet innan dom hoppade upp i luften.

Klockan fem var det fika och backisarna hade fixat pizzabullar, efter att ha gått upp klockan fyra på morgonen var det väldigt gott att få något att äta. Backisarna är de som arbetar i byssan vilket är köket.

Vi är femton personer i en vakt och nu medan vi är ute och seglar är en person rorsman, en livbojsvakt och en utkik. Rorsmannen styr båten, livbojsvakten står uppe på poopen och har koll på alla som är på däck medan utkik står längst fram och rapporterar om alla båtar man ser. Dessa vakter roterar varje halvtimme när livbojsvakten slår glas. Man slår glas varje halvtimme i en stor klocka, ett slag för trettio minuter, två för en timme osv. Sedan har vi en rondman som går rond varje timme och kollar maskinrummet, tvätten och purrar de som behöver väckas.

Resten är arbetsstyrka och hjälper till att sätta segel, spola däck eller vad som än behöver göras. Eftersom det var relativt lite vind kunde vi inte segla och gick för motor, detta gjorde att det inte fanns så mycket att göra. Kan ju säga att det inte var jättelätt att hålla sig vaken.

Sedan är det viktigt att vi lär oss vad saker och ting heter på båten så vi satte oss längst akter och hade genomgång på namn på olika stag, vant och tampar. Man kan säga att det var den mest kritiska delen av vakten när det gäller trötthet. Om man ska se det från den ljusa sidan har jag aldrig arbetat så hårt med min viljestyrka, eller att försöka hålla ögonen öppna.

Efteråt, eftersom det inte fanns så mycket att göra satt vi på däck och berättade historier och pratade om olika skepp. Eftersom det var blött blev man snabbt kall och satt och frös på det hårda däcket fram till vaktbytet. Det var dock väldigt intressant och en utav de bästa delarna.

Klockan åtta ställde vi upp oss igen och önskade de andra en god vakt och släpade oss sedan ner till byssan för att äta frukost. De flesta duschade snabbt och gick sedan och la sig fram till lunch för att efter ha lektioner. Vid 16.00 började nästa vakt, den var ungefär lika händelselös men betydligt enklare att hålla sig vaken på. Det var även en väldigt vacker solnedgång som färgade vattnet och himlen.

Isabella Ståhl, babord