En vanlig dag

Den nordspanska hettan rodnar huden där vi ligger på sandstranden i kanten av La Corunas stadskärna.

Staden omfamnar badplatsen och från dyn ser du allt från relativt höga kontors och lägenhetsbyggnader där lokalbefolkningens patriotism verkar osa då den spanska flaggan dinglar från nästintill varje balkong, till en slät havsduk med några få klippor som penetrerar genom det annars spegelblanka vattnet. Fotbollsstadion som ligger knappa hundra meter bort där det inte lika internationellt kända liga BBVA laget Deportivo La Coruna spelar förverkligar bilden av den spanska fotbollsintensiteten, och gamla romersk-katolska kyrkor med gotiska inslag, moderna parker med finurliga monument och pittoreska små gator sätter en kontrast till vad som annars har i första blick fångats som vilken plan stad som helst.

La Coruna lever minns jag mig tänka första stegen jag tog i staden, då känslan av liv och rörelse pulserar genom gatorna som blod genom ådror. Den talar till än, på ett sätt som tidigare hamnar helt enkelt aldrig lyckats med. Nu är det givetvis vår femte dag i hamn så den den initiala chocken av att vara i ett nytt land med nya utrymmen att utforska och nya äventyr att uppleva har lagt sig, därför har vi idag inte mer än uppskattat tillvaron och tagit det som det kommit, vilket lett till en väldigt avslappnad dag utan några särskilda nya saker att berätta om, vilket för omväxlingens skull är rätt nöjesvärt i sig. Jag har visserligen än inte fått pröva på den vilda dans passionen som jag vet brinner orytmiskt inom mig i form av tango eller salsa. Jag har i och för sig aldrig ansett mig själv vara en person för dans, men det är svårt att motstå frestelsen när höfterna kliar om att få explodera och förnedra mig så fort någon låt av Oro Solido ljudar från högtalaren av någon bakgata restaurang som säljer allt mellan tapas, lp skivor och tobak.

Doften av kryddstark paella, galicisk calamare och friterade churros är distinkt och strömmar över hela torget där vi äter vår billiga Wok Two thaimat. Stämningen stiger tydligt när solen gått ner och gatorna överflöds av nyvakna spanjorer redo att fånga kvällen. Eftersom att idag var midskepps sista dag i hamn avlutade vi den rituellt i ett brak i form av bunkring av socker och sötsaker från Gadis mataffär och lite internet från Burger King. Väl tillbaka på båten blev det ett sent 2 timmar långt Risk spel som slutade med sura miner på alla förutom vinnarens ansikte. Nu inväntar vi en ny dag och snart nya farvatten med Lissabon inom synhåll för Gunillas galjon.

Det var allt för mig, tack och hej!

Alexander, midskepps vakt