Hav, hav och åter hav

Hav, hav och åter hav. Till en början skrämdes jag nästan av tanken på att under två veckors tid inte se något annat än hav. Aldrig förr i mitt liv har jag känt mig så utlämnad. Utlämnad åt naturen, havet och vågorna. Med endast ett fåtal dagar kvar av atlanten måste jag ändå passa på att säga att jag hade fel. Fel om naturen, havet och vågorna. Tanken jag förr skrämdes av uppskattar jag i denna stund enormt. Det är verkligen otroligt hur isolerad man blir mot omvärlden medan man guppar fram mot östligare longituder. Att något så litet som en skuta kan vara hela ens värld är verkligen häftigt.

Det slog mig häromdagen hur isolerad sjöfarten måste varit bara några generationer tillbaka. Utan telefon, sms eller en “gunillamail” att klicka sig in på på datorn. Även om jag uppskattar att i perioder vara avskärmad från allt som händer hemma måste jag medge att jag uppskattar dagens kommunikationsmöjligheter enormt. Att nära och kära inte längre behöver stå och blicka ut över horisonten som sjömanshustrun på sjöfartsmuseet i Göteborg, ovetande om när deras sjöman kommer återvända är ganska härligt. Vad jag vill säga med detta förutom att skänka en uppskattning till dagens kommunikation är oklart. Men att ge en eloge till dåtidens sjömän vore inte mer än rätt.

Om ni nu blev besvikna att inte få veta vad vi gjorde på vakten eller vad vi fick till frukost så ursäktar jag för det. Eftersom dagen inte varit särskilt annorlunda från resterande sjödagar kände jag att lite variation kunde behövas. Men kom tillbaka imorgon så får ni säkert veta vad vi åt till frukost ;)

Tills dess får ni ha en fortsatt härlig dag och fin sommar!

Jacob Segerdahl