Hej där hemma!

I morse tog vi upp ankaret och lotsades in mot Progreso. Kättingen stuvades, fendrar togs fram och trossar förbereddes.

Det var en härlig känsla att närma sig land efter ett gungigt dygn på svaj, speciellt för en sjösjuk. Väl framme fick vi fylla i de vanliga formulären för immigration vilket alltid känns lika meningslöst. Det känns kanske framförallt som bortkastad potentionell sovtid för icke-havande vakt, och sovtid är något vi elever prioriterar högt ombord.

Lite trötta efter seglingen snurrade styrbord och midskepps i land för att kolla in vad Progreso hade att erbjuda. För min del blev det raka vägen till stranden. ’’Det funkar ju inte att komma hem och vara lika blek som alla andra’’ är styrbords jargong. Vattnet var som silke mot kroppen efter ett svettigt segelben och vi strandhuggare kände oss nöjda med vårt val. Många tog sig dock in till storstaden Merida för att känna in stämningen där. Någon tatuerade sig, ett flertal satt på caféer och de allra flesta shoppade småprylar på de högt trafikerade gatorna. Alla är överrens om att det är väldigt billigt här i Mexiko, vilket också gör en lite blind för vad som faktiskt är värt att köpa och inte. Saker som Trump-pinata, uppblåsbar sombrero, högtalare, hängstolar och badleksaker är ett axplock av vad som trillande in och presenterades i Stora mässens dagliga haul på kvällen. Även om de kanske inte kommer bli särskilt användbara så blev det en rolig föreställning, och alla verkar taggade på att komma ut igen imorgon.

Planer om Merida och olika tatueringsmotiv diskuteras högt i mässen, blandat med ljudet från ’’Bonka bäver’’. Bonka bäver är ett roligt kortspel för inblandade, mer smärtsamt för utomstående. Lägg på några decibel om ni kör en runda där hemma för att testa på hur stämningen är i mässen just nu, då behöver ni inte bli lika förvånade om vi känner oss lite vimmelkantiga när vi kommer hem.

Viva bonka bäver!

Moa Lennström,

styrbord