Hur känns det?

Bara tanken att få säga att man seglat över Atlanten när man var 16 år är riktigt häftigt och nu har man gjort det.

Vi har seglat över Atlanten, tänker jag och det känns overkligt, det är svårt att förstå, det är svårt att ta på. Två veckor hemma tar evigheter, två veckor till sjöss känns som några dagar. Det gör inget att man har lektion på lördagar, man vet ändå inte vilken dag det är. Det är en skön känsla att man tappar bort dagarna och bara följer sina rutiner. Man gör det man måste och så räcker det.

Nu när man har korsat Atlanten känns det som om resan snart ska ta slut fast det är nästan en månad kvar. Det är både en lättnad och en sorg. Det är en lättnad att man snart ska få komma hem och se sin familj och sina vänner igen. Det är en sorg för att resan och äventyret snart tar slut. Jag har redan börjat tänka på saker jag kommer att sakna när jag inte är här längre. Stjärnhimlen under nattvakterna är något jag aldrig kommer att glömma.

Ha det bra! // Manali