Hur man öppnar en dörr

Alla blev purrade (vilket visst är sjöspråk för att någon bankar på ens hyttdörr så att man ska vakna) klockan sju. Efter frukost blev det där med att borsta tänderna i två minuter tyvärr tvunget att avbrytas i och med att uppställningen var om tre minuter och skorna inte ens var på.

Väl uppe 0756 så ser jag att det bara är runt två personer där från min vakt och totalt sju av de andra så av fyrtiofyra elever så var det solklart att alla inte var där.

Befälen är misstänkt snälla, alltså de säger inget om att alla är jättesena, vilket vi var dagen innan också, så man blir ju lite orolig för när de kommer att tröttna på oss och hur de då kommer att reagera.

När vi stod där i mörkret så duggregnade och himlen lyste upp då och då av avlägsna blixtar.

De där blixtarna verkar visst ha följt med oss ända från Malaga. Då, på bussen från flygplatsen natten innan lyste himlen upp var tredje sekund men trots det så lyckades några somna. Tyvärr så blev de sedan väckta när bussen fick för sig att åka flume ride i en gigantisk vattenpöl som gjorde så att vattnet flög högre än själva bussen.

Hela morgonen och nästan hela förmiddagen spenderades för min del åt att frysa och först efter att min vakthalva varit uppe i riggen så fick jag äntligen temperatur som en normal människa. Jag har inga problem med höjder men till och med jag blev lite skakis av klättringen så jag lider med de som verkligen är höjdrädda.

Vi i Styrbord hade oturen att jämfört med de andra som klättrade i strålande sol dagen innan fick klättra i spöregn, ljuset hade iallafall kommit tillbaka vid den tiden.

Vid dagens andra uppställning som var en timme innan lunchen blev det en väldigt viktig dörrövning där en i taget skulle öppna en av metalldörrarna, gå in, stänga den och sedan ta en annan väg ut där man skulle öppna en ny dörr, gå ut och sen stänga den igen.

Detta för att det blir mycket trevligare för alla ifall ingen förlorar sina fingrar ute till sjöss. Befälen hade redan berättat detta dagen innan men eftersom att vi är på vindstilla land så finner inte de flesta (läs alla) att det där med att alltid hålla dörren i minst en hand och alltid stänga den verkar så supernödvändigt så de kände nog att vi behövde bli bättre på det där.

Efter middagen runt klockan sex så spreds alla ut igen, som vanligt, och jag och några andra gick den korta sträckan till stranden som är långgrund men vågorna var meterhöga.

När DoS:en berättade att det var jag som skulle skriva första dagen och jag bad om råd så sa hon att tänka på målgruppen. Så till er föräldrar så vill jag säga att nej, ingen skadade sig trots baksug och höga vågor plus grunt vatten. Ingen vad jag vet har på något sätt skadat sig heller. Det värsta som hänt är nog skavsår på diverse ställen på fötterna så ni kan vara lugna.

Dagen avslutas med att jag med tjugo minuters marginal innan deadline till denna inlämning ska göra ett slumpvist alkoholtest, så ni behöver inte vara oroliga för sådant heller.

Elina

Styrbordsvakt