Jag faller för dig, Klara

Medan resten av skeppet är ute och roar sig bland aporna kämpar midskepps (klart det är midskepps) med att bekämpa rosten här på Gunilla. Dessutom har det aldrig känts så läskigt att falla för någon…

Idag har varit en kämpig dag. Det började med att alla toaletter under natten slutade fungera. Ingen vet vems fel det är, men vi har våra misstankar. När vi vaknade på morgonen var toaletterna fixade. Det var Hasse, maskinisten, som hade varit framme och räddat oss alla från ett osäkert öde.

Just denna morgonen var lite extra speciell, inte bara för den trevliga överraskningen, utan också för att vi hade en kille som fyllde år, Ludvig. Honom väckte vi med ett glatt ’Ja må han leva’. Dagen rullade på i vanlig ordning. Vi i midskepps hade dygnsvakt, medan resten gick upp för Gibraltarklippan. ”Tur” tänkte vi, eftersom regnet hade öst ner hela förmiddagen, men när det var dags för dem att ge sig av, sprack himlen upp och solen tittade fram.

Idag har midskepps haft fullt upp hela dagen. Vi har skrubbat rent på däck och även varit med om nära döden upplevelser. När Olof berättade om att vi idag skulle skrubba bort rost från navhyttstaket kände jag direkt att det bådade illa. Jag klättrade upp på nav-hytten och började skrubba och redan några få sekunder senare så försvann marken under mina fötter. Du kanske tror att det här var den första och enda gången jag skulle ramla idag, men skenet kan bedra. Bara en timme senare skulle jag gå upp för lejdaren (trappa på sjöspråk) och högst upp tappade jag fotfästet och föll handlöst baklänges. Fallet blev dock inte så långt, då Klara fångade upp mig och min dag var räddad.

Hälsningar Jemile Doydu

Midskepps