Livet är som på ön, konstant motvind men bra ändå!

Blå himmel och blått hav, ja det ända man kan se är blått. Detta är lite annat än gråa kalla Öckerö där det ända man kunnat se framför sig har varit mer plugg det senaste halvåret. Tyvärr vägrar dock Öckerös konstanta motvind att lämna oss så för tillfället tuffar vi framåt för motor men livet är ganska bra ändå!

Min dag började med paniken av att inse att jag somnat om och behövde stå på däck redo för vakt inom fem minuter. Detta kanske inte låter så farligt då det är ca 20 meter från kojen till däck men att nyvaken ta sig ur kojen klockan 03.50 kräver bara det en större mental ansträngning än vad jag brukar utsätts för. Snabbt gick det i alla fall och jag han i tid för ovanlighetensskull. Nästa fyra timmar fylldes för mig utav ett backis pass som inte bestod av så mycket mer än att ge vakten det livsviktiga fem-fikat som gör att de kan överleva och sedan servera frukost. Att servera frukost till 8-12 vakten måste jag dock säga är en upplevelse. En efter en kommer med den typiska nyvaken-looken och sätter sig. Sedan måste man vänta i fem minuter innan de kommer till den punkten av medvetande att de kan ta det jobbiga beslutet om de vill ha gröt, youghurt eller mackor till frukost. Det är helt enkelt sällan man får komma så nära att känna på livet som en karaktär i ”The walking dead”.

Efter att ha varit vaken i de omänskliga fyra timmarna mellan 04 och 08 så gick ja sedan in i hyttens extrema mörker och sov så där fantastiskt man bara kan göra när man blir vaggad av atlantens vågor. Jag blev purrad kvart i tolv för lunch med efterföljande lektioner. Lektioner är lite speciella på den här båten, vet inte om andra klasser brukar sitta i pyjamas med filtar och livligt diskutera hur orimligt svår en kemilabb är. Där satt jag i alla fall i tre timmar och fick mer kaffe drickande än plugg gjort.

Klockan blev snabbt fyra så vips va det vakt igen. Det är konstigt hur frivakts tiden bara tar slut, känns som att det ända vi gör är att vara på vakt och att sova. Det som stod på schemat var nu favorit syslan på båten, knacka rost. Förstår inte hur båten kan hålla när det ända vi gör är att knacka bort del efter del. Det dröjde dock inte längre än hela ett rostknack tills vi konstigt nog fick order om att bärja (ta ner) alla segel. Konstigt var det då vi har seglingsgalna Jesper som befäl som aldrig bärjat alla segel på en vakt någon gång innan igår på alla sina år ombord, han brukar snarare alltid sätta alla segel. Efter ca 5min var alla segel bärjade och sedan var hela vakten på väg upp i riggen för att beslå. Det där med att beslå är också något vår skola nog är ganska ensam om. Att skicka upp en tredjedel av en naturklass 40 meter upp i luften för att där stå och jobba på en liten vajer är kanske inte de vanligaste. Att stå där upp är i alla fall fantastiskt, allt är åter igen bara blått runtomkring. För att beskriva det får jag säga att man känner sig fri som en fågel. Man kan tycka att den klyschan är dålig men när man stått där uppe mitt på havet förstår man den. Resterande delen av vakten blev fylld av mat koma efter en fantastik middag gjord utav ännu mer fantastiska Lill-britt! Sedan var det då dags för en magisk solnedgång för att sedan sova igen så att man ska kunna orka sig upp ur kojen klockan 03.40.

Så, det var det min 3:dje maj bestod utav! Man kan la sammanfatta det hela med att gunnislivet är fantastiskt helt enkelt. Hoppas ni har det nästan lika bra hemma och att sommaren är på väg! Tjingeling!

Samuel Fredriksson