Long time no sail

Även om vi åkte ut för att påbörja vårat sista sjöben igår gick det ett helt dygn utan att vi satte några segel. Det var alltså väldigt länge sedan vi seglade senast, lite mer än en vecka sedan ungefär.

Runt klockan fem hade vi i alla fall rundat udden på Dominikanska republiken vilket innebar att vi inte längre behövde åka i motvind. Det var vi, 4–8 vakten som fick sätta alla segel och stänga av motorn. Det var väldigt kul och bra för att nästan hela vakten gick åt till att göra detta vilket gjorde att det kändes som att den gick snabbare. Det är nämligen så att man har börjat känna att denna resan går mot sitt slut nu. Det är bara lite mer än en vecka kvar och alla börjar fundera på vad de ska göra när de kommer hem. Vilka kompisar man ska träffa och vilken mat man ska äta. Detta för med sig en hel del hemlängtan och man börjar känna lite att nu får det vara nog. Därför blev alla lite extra glada när det var sötfika till tre fikat och Lill-Britt i byssan serverade glass.

Även om det kändes lite extra tungt med hemlängtan just idag kändes det ändå lite bättre än igår då de flesta vant sig vid sjösjukan efter det första dygnet igen. Som tur är det inte så många i våran vakt som är sjösjuka, men många har åkt på någon annan sjukdom istället så på uppställningen efter nattvakten var det endast sex stycken från arbetsstyrkan som stod uppställda. Vi får hoppas att de kryar på sig snart så att vi kan börja njuta av det sista sjöbenet istället för att längta hem.

/Ebba