Medvind i motvinden

Lampan tänds, jag vaknar.

Krängningarna och mina hyttkamraters samtalsämne får mig att inse: Vi är tillbaka till sjöss, Mexico tillhör det förflutna. Jag öppnar mina ögon, reser mig upp ur kojen, för att sedan ställa mig samma fråga som jag alltid gör varje gång vi lämnar hamn för det stora blå. Vad gör jag här? Jag tycker inte ens om att segla.

Segla skulle jag dock slippa. Ny vakttid för min vakt, styrbord. Istället för skeva dygnsrytmer med nattliv utan dess like ska vi nu istället, till min preferens, övergå till lite behagligare klockslag, vakten vi kallar 8-12. Så där stod jag alltså fem i åtta; pigg, med frukost i magen och redo för dagens vakt.

Klockan slår åtta och jag inser, idag blir det nog lite svårt att segla. Vinden ville nämligen inte samarbeta; som våra styrmän utryckte det. Så gott som rakt förifrån blåste det, mitt på nosen. Jag vet inte hur mycket du kan om segling, personligen kan jag inte mycket, men jag vet att vind förifrån, fullständigt krossar varenda tanke om att ens segla. Vinden vill absolut inget annat än att samarbeta tänker jag. Vakten gick fint och jag behövde varken dra i några tampar, beslå några segel eller klättra i någon rigg. Dock var jag relativt ensam att tycka det jag tyckte, men jag trivdes i motvinden.

Dagen blåste på i fint tempo, utan några lektioner. Första dagen till sjöss har vi nämligen aldrig lektioner. Då ger vi istället möjligheten till alla att anpassa sig till vad det stora blå har att erbjuda, nämligen vågor... nämligen sjösjuka. Tyvärr drabbades jag av sjukan och en spya kom flygandes över relingen. Men sånt är livet till sjöss, iallafall för mig; det är bara att leva med det, spy upp det, och segla vidare. Jag spydde iallafall inte i lovart.

I lovart satte jag mig dock när jag slog mig ner på däck inför dagens stormöte. Alla ombord samlas på däck för ett så kallat stormöte en gång varje sjöben för att diskutera och informera. På detta stormöte röstades det om frukt ska vara tillåtet i våra elevkylar, alltså inte kylarna i byssan utan kylarna i vårt klassrum och uppehållsrum. Röstningen resulterade, med en stor majoritet, i att förbjuda de exotiska snabbmöglande frukterna från våra kylar. Självklart röstade jag ja. Nu ser jag med glädje fram emot att kunna plugga utan doften av möglig mango i min näsa under de resterande veckorna av resan.

Inför kvällens nattvakt fick jag ytterligare medvind i motvinden. Detta när kapten meddelade att en ny stundandes tidszon kräver nya klockslag. Turen föll på min vakt och det hela resulterade i en tretimmarsvakt istället för den vanliga, gamla hederliga, fyratimmarsvakten. Men det tog inte slut där, min medvind ökade några knop när det dessutom serverades pannkakor till nattfika. Mätt och belåten klingade jag åtta glas och traskade ner till min koj.

Vanligtvis brukar svaret på min lilla fråga, som jag alltid ställer mig själv vara: jag seglar, det är inte superkul men, det funkar la. När jag klockan 12:03 la mig i min koj för att sova efter denna händelserika dag, vara svaret på min lilla fråga lite annorlunda.

Jag seglar min egna lilla båt, och på den har jag har medvind i motvinden. Vi får se hur länge det håller i sig, men jag gillar det.

Lampan släcks, jag somnar