Neuengamme

Stunden vi steg ur bussen möttes mina ögon av entrén och något som är så svårt att förstå. Framför mig befann sig platsen där nästan 10 000 fångar samlades morgon och kväll varje dag för uppräkning. Vi ställer oss mitt på de tomma betongplattorna och känner hur solens strålar värmer våra kroppar, det är nästan olidligt varmt ute.

Jag förstår ej hur dessa människor kunde stå upprätt i gassande sol både på sommaren och i isande kyla på vintern. Stå där medan SS soldaterna räknade in dem en efter en. Jag kan bara tänka mig hur lång tid de fick stå men jag kommer nog aldrig kunna föreställa mig hur fruktansvärt det egentligen var. På andra sidan av uppsamlingsplatsen ser vi stenläggningar av hur de tidigare barackerna stod. Det var ungefär 8 stycken på rad och flera meter långa.

Marco, vår guide, tar oss runt lägret och visar oss till ruinerna av fängelset som fanns inne i lägret. Detta hus förväntade jag mig skulle vara ett stort hus men i själva verket var det endast 10 gånger 5 meter stort. Här klämde SS in de fångar som antingen gjorde motstånd eller inte följde lägrets regler. En gång klämde de in nästan 200 sovjetiska krigsfångar för att sända dem till döden. Samtidigt som detta skedde tvingades de resterande fångarna i lägret stå på uppsamlingsplatsen utanför och lyssna. Guiden berättade att flera testamenten som de läst och historier som de hört var från exakt denna platsen. Även att det vart just den här platsen som alla fångar fasade och ännu många år efter befrielsen drömde mardrömmar om.

Vår guide tar oss vidare och in i museet där vi finner själva utställningen. Där får vi tid att gå för oss själva, läsa historier, anteckna, reflektera och ta in all information. Jag läser olika fångars öden och deras liv före kriget. Vissa lyckades överleva och ta sig till andra länder men många tvingades spendera deras sista dagar i livet på denna hemska plats. Vi får besöka tegelfabriken där de flesta jobbade, där inne får vi sätta oss ner på stolar i en ring och guiden berättar fler historier samt så pratar vi öppet om varför dessa hemska saker kunde ske och varför ingen gjorde motstånd. Runturen avslutas vid minnesplatsen med där vi möts hela klassen för att lämna blommor där och sedan en tyst minut ihop.

Som ni kanske förstått vid detta laget så var idag den dagen som vi åkte till koncentrationslägret Neuengamme. Det har varit extremt varmt hela dagen och vatten har varit ett helt klart måste för att orka hålla igång. Dagen har varit intensiv och lång med mycket information. Synd att det var så himla varmt idag då värmen hindrade iallafall mig från att verkligen koncentrera sig och ta in allt som man fick se och höra. Jag sitter nu, hemma på Gunilla i stora mässen och försöker få ner denna dagen på papper. Jag känner mig helt mållös och det känns som att vi aldrig ens besökt Neuengamme idag. Att Neuengamme ens existerar är för mig helt obegripligt. Samt alla hemska historier man fått höra under dagen gör att jag blir arg och frustrerad på hur något sånt här ens ha kunnat ske. Men jag tycker det är jättebra att man uppmärksammar detta och gör minnesplatser för att visa respekt inför de drabbade.

Nu ska jag dra mig till min koj och försöka sova trots att det kommer vara svårt efter en sån här tung dag. Imorgon lämnar vi Lübeck för att börja segla till Cherbourg, vilket är något jag verkligen ser fram emot. Ha det bra så länge!

Stella Donning, Midskepps