Sista dagen i Portsmouth

Hur skulle man spendera en dag som denna? Den sista dagen i hamn på hela resan och den sista dagen vi skulle stå på solid mark tills Öckerö. Det fanns flera perfekta sätt att spendera dagen i Portsmouth på som just då var ovanligt solig, men tydligen hade vi redan fått den frågan besvarad åt oss. På morgonen åkte nämligen hela naturklassen till Portsmouth Marine Institute som låg i stadens sydligaste udde. Där undervisades vi i saker som om hur vi ska ta hand om haven och invasiva arter som har tagit över den engelska kusten.

Lektionerna var ganska mediokra och efter några timmar av detta var det svårt att inte dagdrömma om solen utanför. Efter lunch verkade det dock som om vi började bli klara med vår visit hos Universitet och vi kunde äntligen bege oss ut i det fria.

Resten av dagen kunde sammanfattas av en lång promenad runt Portsmouth stränder och gator. Stränderna är inte riktigt något speciellt, men gatorna och husen här är verkligen pittoreska vilket gör att man kan vandra i timmar utan att tröttna på omgivningen. Även fastän ögonen inte tröttnar på allt vandrande så gör till slut benen det. Därför valde vi att slå oss ner på ett cafe i Old Portsmouth, vilket är det område som Gunilla ligger vid. De hade en kritvit strawberry-cheesecake som nästan kunde toppa kockens tre fika. Efter detta besökte vi Portsmouth stora shopping outlet. Här gjordes årets alla nödvändiga ärenden. Shopping kan dock ta slut på ens energi så vi bestämde oss för att leta upp en resturang för att fira, eller sörja, resans sista måltid i land. Vi hittade en pampig thailändskt resturang som tyvärr var fullbokad. De erbjöd istället take-away åt oss vilket vi hjärtligt tackade ja till. Gruppen tog sig sedan ner mot stranden där det fanns en perfekt gräskulle för firanden och take-away. Där åt vi woken och den friterade kycklingen som troligen smakade extra gott tack vare detta speciella tillfället. Det är svårt att beskriva hur det kändes att sitta vid Englands kust och se på solnedgången tillsammans med några fina vänner, eller det är faktiskt som det låter, väldigt trevligt. Vi tog oss sedan mot Gunilla för att komma hem innan tioslaget då landgångsförbud börjar. På vägen dit slogs jag av en slags deja vú från förra resans sista kväll. Det var samma personer omkring mig, men mindre och kanske inte helt lika vuxna som dem idag. De hade precis seglat i Medelhavet och hade ingen aning om hur en resa över Atlanten skulle vara. En aning hade de troligen, men det dem har upplevt under de senaste månaderna har varit något speciellt som de aldrig kommer få vara med om igen. Jag hoppas och tror att alla här på båten har haft en lika fantastisk resa som jag, och att detta blir ett minne för livet.

Ses på Öckerö, Niclas F