Sista frivaktsdagen på vår medelhavsresa

Medan jag njöt av den sista av mina två kilo klementiner jag köpt tidigare under dagen, observerade vi små optimistjollar som vågorna vällte en efter en. Båtarna sköljdes upp på stranden och upp ur vattnet kom gråtande barn.

Hej på er alla där hemma i juliga Sverige och i övriga världen!!

Imorse när jag vaknade var jag riktigt trött och sov för första gången på resan över frukosten. Efter uppställningen klockan åtta tog jag mig ännu en tupplur. Men den varade knappt tjugo minuter då mina vänner drog mig upp ur sängen för att åka till den stora souken i Agadir. Vi gick en kort promenad förbi alla fiskebåtar till busshållplatsen som ligger precis utanför hamnen. Där tog vi buss 98 till marknaden.

Eftersom det är söndag var det proppfullt, men till skillnad från souken i Marrakesh var det mycket mer marockaner än turister. Vi hittade många kap och trevliga prylar, men själv letade jag efter de perfekta dadlarna hela vistelsen. Det slutade med att jag efter att ha provsmakat dadlarna på i princip vartenda stånd, köpte ett kilo på vägen ut.

Vi tog därefter bussen tillbaks till stranden och satte oss på en restaurang där ägarna pratade svenska. Efter en trevlig måltid som bestod av en mycket sur, färskpressad citronjuice och en falafeltalrik tog vi vårt pick och pack två meter bort till stranden. Medan jag njöt av den sista av mina två kilo klementiner jag köpt tidigare under dagen, observerade vi små optimistjollar som vågorna vällte en efter en. Båtarna sköljdes upp på stranden och upp ur vattnet kom gråtande barn.

Solen gick i moln och vi bestämde oss för att packa ihop våra grejer och ta oss bort från stranden. Vi prommenerade längs havet och hittade ett mysigt glasscafé. Wi-fi lösenordet var som vi gissat, caféets namn med ”2016” efter, en standard här i Marocko. Chokladfondant och bananasplits beställdes in, tillsammans med juice och virgin mojitos.

Mätta och belåtna rullade vi tillbaka till Gunnis och möttes med doften av middag. För att vi ska kunna uppleva så mycket som möjligt av Agadir har middagen blivit framflyttad till 19 istället för 18, då vi av säkerhetsskäl inte får lämna båten efter middag. Vid middagen tändes julbelysning som Anna-Lotta dekorerat stora mässen med och vid presentationen av middagen lästes adventsdikter upp. Efter två toppen månader till havs känns det sorgligt men ändå härligt att komma hem till jul.

Ses om tre dagar!!!

Bästa hälsningar,

Märta

Babordsvakt