Skolutflykt

Onsdag idag vilket innebar skolutflykt. Men för er som läser bloggarna på Öckerös hemsida vet nog att skolutflykterna på vår skola inte är som skolutflykter på andra skolor.

Istället för att besöka naturhistoriska, göteborgs sjöfartsmuseum eller sveriges riksdag så kan skolbesök för oss lika gärna innebära besök på chokladfabrik, rastafari by eller som idag ett forna mayasamhälle. Besöket till Maya samhället, vid namn Uxmal, som bestod av maya tempel och andra byggnader gav en en bild av hur mayafolkets glansdagar måste ha sett ut. Samtidigt som guidens berättelser och besöket hos en maya familj i deras bostad gav oss en bild av hur det är att vara maya i Mexiko idag. Dessa två bilder skiljde sig åt en hel del. Då var maya en välbärgad folkgrupp och deras samhälle ett av de mest utvecklade och blomstrande i hela världen. Idag lever en stor del av maya folket i fattigdom och är människor man ser ned på och som man låter göra skitgörat i Mexiko enligt vår guide.

Utflykten innebar även lite mindre seriösa saker såsom ett stopp vid en cenoter vars enda syfte var att låta oss elever roa oss och ha kul, vilket vi helt klart hade. Cenotern vi besökte var allt man kunde önska sig. Där fanns två olika platåer från vilka man kunde hoppa ifrån, en lite lägre och en högst upp från marknivå där väldigt många faktiskt vågade sig till att hoppa ifrån, vissa hjältemodigt efter lång tids tvekan. Men eftersom vi har ett par i klassen vilka alltid ska hitta en egen väg och göra något som i alla fall riskerar livet lite grand så fann de att man kunde hoppa från träd som stack ut från cenoterns väggar samt att man naturligtvis inte behöver nöja sig med att hoppa rätt och slätt rakt ner i vattnet utan varför inte göra en framåt eller kanske bakåtvolt i luften först. Som ni hör fanns det i vilket fall något för alla. Det var även väldigt vackert, cenoterns väggar var täckta av slingrande växter och överhängande buskar och träd och själva vattnet var i klaraste blått.

Doppet i cenotern kunde inte ha kommit mer lägligt om med tanke på att det nog kan ha varit en av de varmaste dagarna på resan, eller i alla fall den dag där värmen varit mest påtaglig eftersom vi vid besöket på Uxmal inte hade någon möjlighet till att svalka av oss eller ens till att ta skydd i skuggan. Det kan inte förnekas att det var lite motigt att gå runt på det torra gräset med solen gassande i nacken i 40 graders värme och koncentrera sig på att ta in all den fakta som guiden lassade över oss. Det var därför ett kärt återseende att få återvända till den ac nedkylda bussen som stod och väntade på oss. Men det var fortfarande väldigt intressant och jag tror att alla ändå lärde sig något nytt om mayafolkets tid i Uxmal. Sista stoppet innan vi åter anlände till båten var som nämndes i början ett besök i ett hem hos en maya familj. Vad som antyddes tidigare så var det inte precis ett lyxigt hus, tvärtom skulle nog många svenskar med sina egna mått inte definiera det som hus. Det bestod nämligen av endast ett enda litet rum, utan toalett eller kök. I huset fanns två små flickor och deras mormor. Eftersom de flesta av oss inte kan spanska förstod vi inte mycket av vad de sa, men vi förstod vad leendena i flickornas ansikte betydde när vi överlämnade dem var sitt paket med tablettaskar och en påse godis. Det kändes sjukt att en påse godis och två paket tablettaskar, något som för oss ses som vardagsmat, för dem verkade kunna liknas vid en present skänkt från ovan. Men det är det resorna är till för, att få oss att se hur annorlunda många andra människors liv ser ut jämfört med det komfortabla liv vi lever på Öckerö.

Lovisa Linder

Midskepps