Snart land

Vi börjar närma oss Azorerna i rask fart, det är behövligt. Rutinerna under sjöbenet sitter nu som en smäck och alla har börjat hitta genvägar. Skippa lunchen för en halvtimmas mer sömn sitter till exempel aldrig fel. Eller att den utbredda tröttheten innebär att man inte ens kan känna spylukt.

Idag är trettonde dagen till sjöss, det märks. Folk orkar helt enkelt inte längre. Längtan efter fast mark, riktigt vatten, sömn och socker tar över oss alla, ingen undantagen. Idag på morgonen möttes våran vakt (babord) av beskedet från våran överstyrman att någon okänd har spytt på däck utan att säga till. De anmärkte såklart detta då det är de som vaskar däck vid soluppgången. Att gå runt på däck utan märka doften av spya visar på hur mycket folk inte längre bryr sig. Sömnen är en helt annan visa. Många har försökt rädda det igenom att offra sin dyrbara frukost, lunch eller middag för den där extra halvtimmen i drömmarnas värld. Närvaron på lektionerna blir lägre och lägre för varje dag som går. Jag har glömt smaken av vatten som inte smakar kasst Bermuda sediment. Allas bunkring av sötsaker börjar sina och man vågar inte längre visa sig i stora mässen med godis då alla blir som kackerlackor. Vi har dock äntligen börjat få bra rutin. Allt tidigare smågräl är glömt då man inte orkar störa sig på folk. Dock vill vi nu i hamn.

Det senaste dagarna har vi haft väldigt god fart och vind. Därför ligger vi lite före schemat och preliminärt kommer vi nu fram idag på kvällen ca 21. Kapten har inte än beslutat sig om vi kommer gå in i hamn eller om vi skall hovera kring ön. Dock låter båda alternativen bra i de flestas öron då vi oavsett kommer få efterlängtat internet.

Det var det för detta gången,

Babords vakt

2019-05-20