Svettiga sandiga lår och skolbesök

Idag har jag sett Kap Verde. Ja, jag har nog sett hela ön vi är på.

Dagens frivakt började med att Emelie, Erna och jag mötte upp en bekant till Erna, en söt liten dam som heter Lena. Hon visade oss runt och bjöd oss på frukost i ett jättefint hus där hon hyr från en trevlig man som heter Cesar, och ja det stavas Cesar. Till efterrätt fick vi smaka på en jättegod och söt ostkaka, pudin de queijo. Vi pratade länge om Kap Verdes sociala situation, historian och annat skoj.

Sedan åkte vi runt på hela ön i en ytterst trång liten bil, men närhet är mysigt även om det är svettigt! Vi såg och gick på alla stränder, beskådade en gammal vulkan och sedan även flygplatsen. Jag fick då en väldig hemlängtan, kanske extra mycket till en särskilt fin person. Lena och Cesar var hur trevliga som helst och Cesar erbjöd sig även att hyra ut om jag ville komma tillbaka, vilket jag verkligen vill eftersom jag nu blivit väldigt kär i den lilla ön. Mot slutet av bilfärden trängdes svettiga Emelie, Lena och jag med sand över allt i baksätet för två. De skjutsade sedan snällt tillbaka oss till 3-fikat

Vid 3-fikat kom elever från en skola på besök och vi visade dem hela Gunilla, vilket inte var mycket med andra ord. Gunilla ät trots allt ganska liten för att vara så stor. Efter fikat promenerade vi alla iväg till deras skola. Där bjöds det på sång, fotboll och fika. Fikat var härligt, särskilt för en klass som älskar att fika.

Efter skolbesöket drog Emelie, Erna, Elsa E och jag ut och myste på en pir för att till sist runda av kvällen med glass och såklart wifi.

Nu sitter jag här och saknar Sverige, snön och pudin de queijon jag åt tidigare. Hoppas ni har det bra där hemma, för jag lever livet här på Gunilla.

Tova, styrbord