Svett och matos

Idag fick vi en kajplats så nu ligger vi förtöjda vid kajen. Hamnen ligger i en vik omringad av den lilla staden Saint George.

Husen här är små och färgglada, maten är god men dyr och hela staden är klädd i gula, gröna och röda vimplar. Detta för att Grenada har deras självständighetsdag om 2 veckor. På gatorna kan man se ungdomar stå på lastbilsflak skrika ut i högtalare för att uttrycka sina åsikter. Stadens kritvita strand är fullproppad med amerikaner och i det kristallklara vattnet kan man snorkla och åka banana boat.

Dagen har för mig bestått av det som byssan erbjuder, svett och matos. Vi har serverat carbonara till lunch, fläskfile till middag och där emellan dukat fram fika två gånger. Det känns som det enda vi gör här på Gunilla är att äta, vilket stämmer in ganska bra med verkligheten. Vi hann även baka scones och ta emot en matleverans. Det är härligt att få lite nya råvaror efter att ha levt på mycket kål den senaste veckan. De andra i vakten har utmanat sig själva i riggen genom att slipa och lacka block på kluriga ställen. Det är närmare 30 grader här vilket innebär att även deras dag har bestått av svett. Vi har också fått besök av två män som försökte laga våran AC, så förhoppningsvis är den fixad innan vi lämnar Grenada. Vakten fortsätter hela natten med fartygsvakter i skift och imorgon kan vi se fram emot gospelkör och frivakt.

Hoppas att ni har det lika bra där hemma så ses vi om 3 och en halv vecka.

Ronja