Svett & tårar

Hejsan svenskar! Som ni säkert har läst i bloggarna innan denna så har AC:n slutat fungera så vi har svettats mer under detta sjöben än vad vi har gjort under hela resan.

Eftersom värmen stiger oss åt huvudet så är alla utmattade, trötta samt sorgsna. De flesta är så trötta på att vara sjösjuka, sjukskrivna och/eller utmattade att man bara längtar hem. Vilket är en ledsam tanke då vi är på ett otroligt äventyr där vi får uppleva extraordinära saker. Det man inte får veta när man börjar på denna skola är hur krävande resorna är. Underbara men krävande.

Det har varit några olyckliga incidenter på båten som har bidragit till skador för mig själv, Schmidt och Alma. Sedan har det varit några fall av matförgiftning, förkylning och feber och magsjuka. När vi i midskepp skulle på vakt så stod babord och väntade på att bli avlösta. Det var Love som var både livbojsvakt och utkik, Slem som var rogängare, Jon och Robert som var arbetsstyrka och Jakob och Fanny som var i byssan. Tänka sig den synen när 14 midskeppare kommer upp och undrar vad det är vi ska avlösa egentligen.

Denna seglingsben har verkligen varit som en åktur på den åkattraktionen på Liseberg med segelbåtarna som snurrar 60 km/h och som aldrig tar slut.

Idag har det i alla fall regnat under midskeppsvakten vilket har varit otroligt skönt då det har varit som en bastu i inredningen. Mindre skönt var det för de som inte hadevakt eftersom vi fick stänga luckorna som gav en svalkande bris inomhus då det annars hade blivit blött. Så vi fick besök av flera stycken under vakten som suktadevefter den svala luften.

Under detta sjöben har det även uppfunnits någravimproviserade sovplatser bland annat på backen, sovandes i seglarställ, uppfunnits av Nora. Sovandes med sjalar över ögonen, på sina täcken i bara underkläder vid lilla torget, uppfunnits av Cassandra, Alma och Erik. Det har också förekommit att folk har sovit nakna i sina kojer så det har blivit en del stela ögonblick för den som ska purra.

Med detta sagt så kan man dra slutsatsen att man har fått se mycket mer av varandra än vad man trodde/ville. Men det är livet på Gunilla det. Nu är det dags för film och nutella. Hoppas Sveriges väder har blivit bättre än vad det var när vi hördes sist!

Moa, midskepps