Till ankars, lite för nära hem

Tillbaka på Gunilla. Tillbaka till lite sömn, gå upp mitt i natten och tillbaka till att städa toaletter. Men jag är också tillbaka på Gunilla med alla skratt, härliga människor, mysiga filmkvällar och stora äventyr.

Känslor då? Jo det känns bra och ibland känns det mindre bra, men av erfarenhet är det så för mig att vara här. Det är familjen som är jobbigast att lämna, mina föräldrar, syskon, pojkvän och vänner. Vad som dämpar den sorgen är verkligen mina vänner här. Vi kan stötta varandra på ett så bra sätt eftersom alla går igenom samma sak. Det är otroligt fint.

Dagen började med uppställning kl. 08.00, en dålig vana jag har är att sova över frukosten och så startades även denna första uppställning. Eftersom vi ligger till ankars ser dagarna en aning annorlunda ut så till lunch var jag uppe med vakten och satte upp segel. En ny fock har vi fått (alltså ett segel, för de som inte vet). Det kändes väldigt lyxigt med tanke på att den gick sönder förra resan och vi seglade utan. Efter lunch var det dags för lektion nere i stora mässen och vi ägnade oss åt att strukturera upp alla uppgifter vi har. Det kändes bra att få lite koll på saker och ting, tro det eller ej så är jag faktiskt taggad på att komma igång med plugget.

Till middag blev det kyckling och rotfrukter. Alltså vilken kock vi har! Lill-Britt hade vi även förra resan och maten smakar lika bra som då. Kvällen avslutades med lite skönt snack i hytten med Moa, Tyra och Elsa och i vetskap om att vi fick sova en hel natt. På återseende!

Karolina

styrbords vakt