Vad är det här för språk?

Tiden har sprungit iväg sen jag stod på Öckerös kaj gråtandes och kramade om mina närmsta. Efter många tårar och kramar seglade vi äntligen iväg, och herregud vad alla känslor snurrade runt som en marängswisch i magen på mig.

”Vad har jag gett mig in på, jag kan inte segla, jag kommer gå sönder utan mina kompisar” är några av tankarna som snurrade i mig den 24 Augusti på kajen. Som ny i klassen och som en förvirrad fågelunge på denna stora båten blir det mycket att lära sig varje dag.

Nu nästan 3 veckor senare känner jag mig som om jag känt min klass i flera år, trodde aldrig att jag skulle kunna komma så nära människor på så kort tid. Det finns alltid någon som kan light up your day med ett leende på läpparna trots att du ska arbeta uppe i riggen klockan 04 på morgonen och regnet piskar dig i ansiktet. Ångrar inte en sekund att jag bytte till denna skolan, skulle inte kunna tänka mig att gå i en vanlig skola inne i stan nu.

Men det är en sak, en sak som var positivt med att gå på en vanlig gymnasieskola inne i stan. Det var att man förstod varje ord av vad alla sa, här på båten känns det som om vartannat ord är påhittat av någon snurrig filur på isländska?! Vadå gigtåg, focken och storstängstag. Man får ju inte ens kalla golvet för golv, nä det ska kallas för durk!

Men men saker och ting tar tid att lära sig, på kvällarna känns hela huvudet som tapetklister efter att man försökt lära sig några enstaka ord på detta skumma båtspråk.

Nu är det bara att hoppas att man inte blir sjösjuk och att jag lär mig lite fler ord så jag kan hänga med när alla pratar.

/Ajöss till sjöss Maja Ivarsson, Styrbordsvakt