Varför måste allt ha ett slut?

Efter många dagar spenderande utanför England tog vi oss till både Lissabon och Cadiz tillslut, detta gav en god stämning ombord och framförallt en förminskad hemlängtan.

Kyla möter värme, det kan man direkt skåda på alla solkyssta elever som vandrar omkring på båten. Idag blev det dessvärre mindre sol för majoriteten av vakten midskepps, då de fått spendera dagen nere i riggförrådet. Jag själv firades ner på en stol på sidan av båten för att kunna snygga till Gunilla-skylten, genom att måla den i färgen röd. Att vara på vakt har nästan blivit ovant för midskepps denna resa, smeknamnet ”glidskepps” förklarar det på ett smidigt sett.

Tre-fikat var mycket efterlängtat idag då det serverades både bullar och glass, detta var uppskattat av både elever samt befäl. Efter fikat fick vi möjligheten att kliva ombord på ett lastfartyg som förtillfället ligger granne med Gunilla. Fartyget härstammar från Norge, men har legat stilla i Spanien sedan 2016. Fartyget var stort och gult, klassens öbor tyckte den såg ut som Hönö-färjan, det var vi andra lite tveksamma till. Trots att båten ej är i bruk förtillfället var den väl underhållen och minst sagt ”high-tech”. Förste styrman Karl blev mycket exalterad och det var nästan jämförelsebart med Kalle som besöker chokladfabriken.

Klockan 18:00 var vi fria från vakt och då valde de flesta att njuta de sista timmarna i solen. Det är under sådana tillfällen man inser till vilket värde resorna på Gunilla är, och det får de flesta att tänka ”Varför måste allt ha ett slut?”.

Liv, midskepps vakt