Öckerö gymnasium

Vi saknar er!

Idag har vi varit borta i lite mer än hälften av resan och är just nu på mitten av Atlanten, med närmaste land 5 km rakt ner.

Stämningen på båten har varit väldigt blandad på senaste, en del har verkligen levt livet, en del har haft hemlängtan, andra har varit väldigt sjösjuka och så kommer jag som känt av allt, förutom det första.

Sedan en vecka tillbaka har jag varit sjösjuk och haft hemlängtan pågrund av just min sjösjuka. Det hela började första dagen på detta långa sjöben, mellan Kap Verde och vår nästa destination Grenada, efter jag och mina vänners fantastiska idé att ha ett knytkalas i hytten som en underbar start på den 17 dagars långa resan. Vi alla tog fram det mest kaloririka vi kunde hitta, samlade allt i en hög och strax efter så började vi vårt kalas och roffade i oss allt på en gång. Efteråt blev vi fruktansvärt trötta och la oss, vaknade och jag kände hur yr jag blivit samtidigt som illamåendet kickade in. Jag försökte att inte tänka på det och tog bara en tablett och skyndade med att klä på mig till vakt. Det var då jag fick reda på att jag skulle vara backis och allt blev verkligen hundra gånger jobbigare än innan eftersom det är just det stället som jag mår absolut sämst på. Det är där alla kackerlackor bor och även alla lukter såsom matos vilket nog måste vara det värsta att stå och jobba i när man mår illa. Men stark som jag är bestämmer jag mig ända för att bita ihop. Tyvärr dröjer det inte alls länge innan jag märker hur körd jag egentligen är och trots min tablett så känner jag hur först mina händer börjar skaka och sedan, kort därefter, inser jag att jag måste spy. En våg av panik sköljer över mig och jag verkligen kastar ifrån mig salladen som jag skulle lägga i en salladskål och springer sedan ner till toan och gör det jag måste göra. Trots att jag spyr ett flertal gånger så går inte illamåendet över och jag blir tvungen att byta av en arbetsstyrka för att få lite luft på däck.

Det blir inte bättre och jag räknade mig spy iallafall 8 gånger på den dagen och har sedan dess inte blivit så mycket bättre förutom att jag inte spytt något mer.

En annan grej som terroriserat mig på senaste, kanske inte på samma sätt som sjösjuka men ändå en del, är att vi börjat skrämma upp varandra med Jonas i länsgropen. Nu undrar ni säkert vad i hela friden jag snackar om men Jonas är nämligen en man som bor i länsgroparna som finns i vissa av hytterna här på båten och kommer fram på nätterna för att ta ens organ. Vi hittade på honom när vi berättade spökhistorier på nattvakten och har sedan dess varit något vi, även jag, skrämt upp mina vaktkompisar med. Från en början var det bara en jättekul grej och så men det är bara tills det är ens egen tur att stå utkik, helt ensam, framme på backen och det enda man tänker på är att man kanske inte står ensam utan att Jonas i vilken sekund som helst ska komma.

Livia, Styrbord

Publicerad: 2019-01-07

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se