Bara resten kvar…

Från att, under våra föregående sjöben, ha varit helt ensamma i flera dygn i sträck, har vi nu ett antal olika fartyg inom synhåll. I skrivande stund räknar jag till sex stycken på babordssidan, där jag befinner mig.

Exakt två månader sedan vi skiljdes åt i Göteborg, har vi nu påbörjat sista benet hem. För att få lite motion under åtminstone en dag av den återstående veckan, var jag i morse uppe med tuppen och avverkade en halvmil före frukost. Efter morgonuppställningen var det så sjösurrning som gällde och klockan nio kom lotsen. Sedan dess har vi nu seglat i åtta timmar, fast utan att stänga av motorn helt.

Från att, under våra föregående sjöben, ha varit helt ensamma i flera dygn i sträck, har vi nu ett antal olika fartyg inom synhåll. I skrivande stund räknar jag till sex stycken på babordssidan, där jag befinner mig. Anledningen till att jag sitter just här är att vinden på andra sidan är tämligen kylslagen och dessutom ser jag ett annalkande regnmoln vid horisonten. Förhoppningsvis ska vi kunna segla ifrån det, för nu hörde jag precis hur motorn stängdes av!

Annars är det lätt att den första dagen till sjöss går lite långsammare än vanligt. Och då menar jag inte själva båten, utan alla vi ombord. Även om man, en dag som denna, inte har någon anledning att bli sjösjuk, så är det en omställning, bland annat av både arbets- och mattider, som gör att kroppen reagerar. Själv har jag till och med sovit middag, något som annars bara händer om jag är riktigt sjuk.

Jag gissar att era ungdomar känner likadant och passar på att sova ut lite grann, efter allt ståhej i hamn. Sedan har de ju bara en dag kvar innan fysikarbetet ska in och övriga skolarbeten rundas av…

KiKi Åstrand

utbildningsledare