Bland kullar, stenar och sand…

Idag har vi för första gången lämnat storstaden och begivit oss ut på den portugisiska landsbygden.

Idag har vi för första gången lämnat storstaden och begivit oss ut på den portugisiska landsbygden. Trots att vi inte kört mer än någon halvtimme, befann vi oss plötsligt uppe bland bergen, eller ”kullarna” som vår guide uttryckte det. För en öbo som jag själv innebar de 500 meterna ändå en viss höjd, en höjd som dessutom bjöd på strålande utsikt. Det är inte att undra på att kung Ferdinand II föredrog den friska bergsluften kring sitt sommarpalats, framför Lissabons dallrande hetta! Ferdinand må ha kallats ”målarkungen” men någon vidare arkitekt kan han knappast ha varit, såvida inte målet var att blanda så många färger och stilar som möjligt. För nog bidrog alla tinnar och torn i rosa och gult till att göra palatset iögonfallande alltid!

Efter denna kaskad av färg och form kändes det riktigt skönt att vandra ner mot de kala ruinerna av en gammal morisk borg. I närheten av densamma intog vi så vår medhavda matsäck, varpå vi fortsatte över stock och sten längs bergväggen, ner mot den lilla byn Sintra. Där kunde jag personligen inte motstå den lokala läckerhet som guiden tidigare talat sig så varm för. Det handlade om ett bakverk, benämnt ”Travesseiros”, vilket emellertid visade sig vara en enklare variant av gårdagens kaka, utan glasyr men med lite nötigare kräm.

Som avslutning på dagen for vi sen till atlantkusten för att bada. Till några elevers förtret passerade vi helt sonika ett berömt surfparadis, med skummande vågor och folktomma stränder, till förmån för en liten lugn havsvik med små fiskebåtar på redden. Hur som helst var badet lika svalkande som en normalsvensk sommardag, gissningsvis runt 18 grader. Och till dem som undrar vad jag fann för fel på de rytande surfingvågorna, vill jag bara säga: Jag är inte bara utbildningsledare, jag är mamma också…

KiKi Åstrand

utbildningsledare