En minst sagt god dag ...

…har jag just upplevt. Trots att den började aningen tidigt för min smak, bjöd den på en stillsam frukost ungefär samtidigt som vi lade till i Portsmouth. Någon halvtimme senare var både båten och kusten klar för dem som ville gå iland. Dit hörde emellertid inte jag, förrän ett par timmar senare, då förmiddagens skolarbete var undanstökat. Vid det laget var det i alla fall dags även för mig, att känna fast mark under fötterna igen, och tack och lov klarade jag detta utan ”landsjuka”. Jag kunde alltså obehindrat testa min två år gamla lokalkännedom, genom att provgå sträckan till platsen för eftermiddagens strandexkursion.

Efteråt strosade jag runt en stund bland vimlet av söndagsfirare, innan det var dags för brunch. Jag kallar den så eftersom dagens lunch blev en försenad stekfrukost med allt vad det innebär av ägg, bacon och stekt potatis. Faktum är att en sådan måltid rent av gör sig bättre klockan tolv än kvart över sju!

Efter maten tog jag så med mig halva elevstyrkan till den typiskt brittiska sydkuststranden bestående av just sådan småsten som man brukar betala extra för i blomsteraffären där hemma. Ni vet sådan där prydnadssten som brukar täcka arrangemang av krukväxter.

Nåväl, när ungdomarna väl var klara med sin undersökning, var det hög tid för mig att ta tag i min egen! För er som inte redan känner mig, kan jag berätta att jag sedan tio år tillbaka bedriver viss forskning kring utländska bakverk. Och eftersom det varit väldigt glest mellan konditorierna under de senaste tolv dygnen, hade jag ett minst sagt uppdämt behov av sötfika. Jo, jag vet att jag fått några enstaka godsaker under seglingen, för att hålla abstinensen i schack, men idag var det alltså dags för ”äkta vara”.

Efter att noga ha sonderat terrängen föll valet till slut på en ”Bakewell tart”. Denna bestod av ett perfekt bakat pajskal, överstruket med ett tunt lager röd sylt (oklart från vilket bär) och fyllt med saftig, mazarinliknande mandelkaka. Ovansidan var dekorerad med flagad mandel och hela kakan skulle troligen ha klarat sig väl utan grädde, men varför chansa? Med tanke på att engelsk standardmjölk brukar ha en fetthalt på en 4-5% så innehöll väl vispgrädden minst 60! Mättsamt var det i alla fall så att det förslog, men samtidigt smakade det ju rent himmelskt!

Som tur är råder här ett strålande promenadväder, så det var bara till att börja använda det nytankade bränslet på en gång!

KiKi Åstrand
utbildningsledare