Förvirrade

Ibland vill man bara ge upp. De kommer med blicken i durken och benen släpande i en trött passgång. Sakta placerar de dator, plugghäfte och dagens godis på borden och sjunker med en djup suck ner i Stora mässens soffor. Tänk amerikansk zombiefilm så förstår ni lite den slowmotion känsla jag försöker förmedla.

Lektionsdags! I dag har vi varit ute till havs i nio dagar. Nio dagar av vatten, vatten och vatten. Vi seglar fort, vi seglar bra och vi seglar snyggt. Men nu är eleverna trötta. Jag känner själv hur mina peppande ord faller pladask och bara blir till floskler.

- Kämpa på! Det är bara två lektionsdagar fram till söndag när ni är lediga. Tänk på palmer, vita stränder och turkosblått hav! Ett par elever lyfter huvudet och det glimmar till lite, lite i deras ögon. Andra sitter hålögt och tittar rakt framför sig.

- Vad är det för dag, frågar någon.

- Torsdag säger jag.

- Hur länge har vi varit här på båten nu? Hur mycket är klockan? Vad är det för dag, frågar någon igen. När jag för femte gången svarat på vilken dag det är, hur mycket klockan är samt vilken lektion vi har, kan jag inte annat än att tycka synd om mina fina, trötta elever.

Vi tar en paus, vi pratar om annat och samlar lite nya krafter för att komma igång med uppgiften i svenska. Efter en stund är vi på banan igen, orken letar sig sakta fram och elevernas personporträtt börjar sakta ta form.

Snart har vi tagit oss igenom ännu en lektionsdag, snart är vi faktiskt framme och eleverna kan unna sig en dag på stranden med sand mellan tårna!

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare