Gröna gubben

När jag seglar på Gunnis följer han alltid med. Han har blivit lite luggsliten efter alla upplevelser men tål det mesta.

I ett dygn låg han gömd i befälinredningens städskrubb, i över en vecka satt han glömd bakom pärmar i navhytten, en gång kom han inte fram på en månad och var då gömd bakom en tvättmaskin. Vem undrar ni?

Jag pratar om Gröna gubben. Ursprungligen var han ett litet gosedjur som min yngsta dotter gav mig inför en resa. Om jag blev ledsen och längtade hem skulle jag bara hålla Gröna gubben i handen för att allt skulle bli bra. Självklart fick han åka med! Han är liten, grön, lite lönnfet och har väldigt brett sittande ögon. Ingen skönhet precis men det är ju insidan som räknas, eller kanske resultatet i det här fallet. Nu gömmer jag nämligen den gröna lille fulingen någonstans på båten och den som hittar honom får en godispåse. SA1720 älskar godis! Så när jag presenterade Gröna gubben före avfärd från Las Palmas blev eleverna glada. Ska han alltid vara gömd? Under hela resan? Kan vi få godis hela tiden om vi hittar honom? Japp, så är det! Som en liten kul lek och humörshöjare göms gubben om och om igen. Varje gång någon hittar honom belönas personen med en påse godis.

Till alla tandläkare och näringsoroliga föräldrar som läser detta vill jag säga ett par lugnande ord. Eleverna äter annat också! Igår åt vi exempelvis tacos…. på en onsdag, helt crazy! Oftast äter de gröt till frukost och där emellan får de fika med mackor, ägg och annat gott. Så känn ingen oro! Men när vakten är över och det sitter en överhurtig och sällskapssjuk Dosa och väntar på att starta upp lektionerna, då behövs godis!

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare