Seglingsmanöver

Ännu en dag med strålande solsken, friska vindar och full fart söderut.

Man skulle kunna tro att vädret börjar bli tjatigt, men ni kan vara lugna för det är inte det. Fram till lunch var det hektiska timmar då de sista detaljerna angående besöket i Lübeck ännu inte var i hamn, men minuterna innan genomgången av hamnschemat fick jag ett efterlängtat e-post med de sista bokningarna. Allt klart, bara att ta en kaffe och andas ut.

Efter lunch blev det lektioner precis som under gårdagen. På schemat stod mer förberedelser på uppgiften i svenska och samhällskunskap, vilket började bli klart. Intervjufrågorna var formulerade, testade och klara och den teoretiska bakgrunden satt på plats. Det jobbades även med historia inför besöket på koncentrationslägret Neuengamme och en aning med moderna språk. Det börjar bli lite ordning och struktur på det hela nu, och eleverna får en klarare bild av vad de ska göra och när. Detta har en lugnande inverkan på dem, för det mesta.

Strax efter trefikat bröts rutinerna från det vanliga och det skulle övas segelmanöver. Befälen förberedde för en stagvändning medan eleverna i vakten förundrat såg på. När allt var riggat och klart informerade kapten vad som skulle hända, vilka som skulle göra vad, när och var. Att vända med en råseglare är helt klart inte som att vända med en optimistjolle. Själv blev jag placerad att skota mesan. Det betyder att man har en tamp som man drar i utav bara tusan och då händer grejer med seglet längst akterut. När det så var dags började kapten ropa order och hela riggen började leva. Trots en mindre incident, som jag senare fick förklarad för mig men ändå inte kommer ihåg, kom vi runt och fick vind i seglen. Vi slapp åka mot fel ände av Tyskland och kunde fortsätta vår färd mot Lübeck.

Kvällningen kom och solen gick stillsamt ned. Vinden mojnade och Östersjön låg nästan spegelblankt. Mycket vackert men inte optimalt segelväder, så till maskinistens stora förtjusning drog vi igång motorn för att tuffa fram genom vattnet in i natten.

Over and out…

Johan