Utbildningsledarens rapport den 12:e oktober 2019

Äntligen helg! Inte för att det påverkar oss ombord, men vi tänker ju på er. För oss är nu sista dagen i Cádiz kommen och för eleverna innebär det en sista dag med tampövningar och klättring i riggen. De börjar bli varma i kläderna, inte bara av den spanska sensommarsolen, och klättringen går allt lättare. Man märker också att de börjar bli sugna på att segla och få testa allt de lärt sig i skarpt läge.

Efter lunch var det dags för första lektionen ombord. Då samlas alla elever utom de som har vakt i stora mässen för att jobba med de medskickade uppgifterna. Just idag gick vi igenom hur man kopplar upp sig mot Gunillas interna nätverk, vilket ibland kan vara lite knöligt, och de fick även inloggningar för att nå ut till vida världen när vi är på de stora haven. Varje vecka har de hela 1/8 GB att surfa för så det gäller att inte snöa in på söta kattungefilmer på YouTube, åtminstone inte alltför länge. Tyvärr hade jag fått fel inloggningsuppgifter av kapten så ingen kunde logga in och inga kattungar blev sedda. Tur ändå att de har sin 4g-täckning än så länge.

Innan middag blev det några timmar över så vi var ett glatt gäng som packade badkläder och handduk för att sedan sätta av mot stranden i full fart. Det var imponerande vågor som sköljde in från Atlanten men ändå lysta de sedvanliga surfarna med sin frånvaro. Jag tog två snabba dopp och när det visade sig att det småblåste lite grann sådär så man fick fin sandstrandssand i precis allt tog jag snabbt beslutet att det var hög tid för lite eftermiddagskaffe före middagen. Jag tog en rask promenad till mitt sedvanliga café där jag tidigare kvällar suttit för att få en snabbare uppkoppling och beställde en sedvanlig dubbel espresso. Vissa vanor sätter sig ganska fort.

Just idag skulle jag ladda ner några installationsfiler till program som eleverna kommer använda i undervisningen ombord. Den typen av jobb kräver doningar av lite grövre kaliber än uppkopplingen som Gunilla erbjuder. Jag beställde sålunda en dubbel espresso och packade upp datorn – för att snabbt konstatera att deras wifi inte fanns tillgängligt. Den leende och i stort sett endast spansktalande servitören var inte till så stor hjälp, så enda lösningen var att dela wifi från min telefon. En aning snopet, men espresson var god i alla fall. De fick emellertid 5 euro i dricks eftersom jag ändå suttit där varje kväll och krämat ur deras wifi med endast en kopp kaffe som betalning.

Imorgon kastas det loss för att lämna Cádiz och Atlanten bakom oss och förhoppningsvis segla in i Medelhavet och Gibraltar. Prognosen tillstår att det blir ont om vindare, men vi har ändå gott hopp.

Over and out…
Johan