Utbildningsledarens rapport den 22:a oktober 2019

Ibland sover man som en stock i sin koj, ibland sover man inte alls utan bara ligger och hör hur vågorna kraschar mot skrovet och motorn envetet jobbar på. Det senare var fallet i natt så vid femtiden jobbade jag mig sakta upp på däck för att få i mig lite mat och en kopp kaffe istället för att ligga och snurra ikapp med propellern.

I byssan har vi två kylar som är speciellt avsedda för rester där vem som helst när som helst kan gå och ta mat. Det är en superbra uppfinning om man som jag ska äta en spontan frukost vid halv sex. Två vegetariska schnitzlar, lite stekt potatis och en klick remouladsås senare kunde jag mätt och belåten trotsa regnet och bege mig upp till bryggan för att spilla lite tid med överstyrman över en kopp kaffe. Det hade blåst upp till motvind och det gick ganska rejält med sjö. Och till detta kallt medelhavsregn.

Efter ett andra försök att få i mig lite sömn vaknade jag igen vid halv elva. Skitvädret höll fortfarande på och vi ömsom lutade och ömsom studsade fram på vågorna. Det framgick ganska snart att idag var det inte fråga om att ha några lektioner i stora mässen, idag handlade det om att gå på vakt, äta och sova. Sagt och gjort åt jag lunch och gick och sov, eftersom jag inte har någon vakt att gå på.

Vädret lugnade sig en smula på eftermiddagen och 4-8 vakten hade uppehåll i regnet trots att de har Jesper som styrman. Han har rykte om sig att ha regniga vakter, men inte så denna gång. Istället kunde de elever som inte drabbats av akut sjösjuka öva att slå knopar på poopdäck i väntan på mer vind från rätt håll.

Jag avslutade dagen med ett avsnitt Chernobyl i Kajutan tillsammans med övrig vaktfri besättning. Sjöbenet är fem dagar långt, om vi håller oss till planeringen, och serien är fem avsnitt lång. Som hand i handske. Just idag hade kockarna dukat upp med färskbakad baguette, ostar och vindruvor. En grym avslutning på en annars ganska händelsefattig dag.

Over and out…
Johan