Utbildningsledarens rapport den 3:e november 2019

Idag vaknade jag av att vinden ven utanför ventilen vilket tyder på att det blåser bra; men vi lutade inget vilket tyder på att vi inte seglar. För att undersöka denna paradox hoppade jag ur sängen, plockade i linserna, klädde mig i shorts och t-shirt, satte fötterna i flip-flopsen och gick upp på bryggan för att fråga överstyrman vad som stod på.

Det visade sig att det var falskt vinande; det blåste inte alls så mycket som det lät, endast ett fåtal segel var satta och fladdrade lite lojt i den ynkliga vinden. Vi hade dock kommit en bra bit under natten och förväntad ankomst till Ajaccio var fortfarande lunchtid idag, eller möjligen något senare. När jag ändå var uppe tänkte jag att det vore ett utmärkt tillfälle att njuta av soluppgången, men tyvärr dolde några illasinnade moln hela härligheten och det enda som syntes var en gråtrist kuliss längs horisonten.

Eftersom det var söndag idag serverades bacon och stekt ägg till frukost vilket gör att man gärna passar på att sitta lite längre och njuter innan dagen kickstartas vilket även gjordes idag. När sista droppen kaffe slunkit ner och jag kommit ut på däck började det sedan tidigare prognostiserade ovädret visa sina första tecken. Segel skulle plötsligt brassas eller bärgas och eleverna räckte inte riktigt till i antal, så en söndagsledig utbildningsledare fick sätta av ner på däck för att hala tampar. Det blev alltmer blåsigt och vågor började då och då skölja över däck så inom kort var mina stackars gympadojor och allt i dem genomblött. Men det regnade inte, än, och det var varmt i luften så det var ändå okej. Det sista som hanns med innan vaktavlösningen klockan tolv var att seglet med det underfundiga namnet Apan sattes.

Under tiden eleverna var uppställda för byte stötte vi dock till slut ihop med ovädersfronten och vinden gick på ett ögonblick från 10 till 50 knop, Gunilla la sig nästan på bredsida, eleverna föll som bowlingkäglor och det började störtregna. Det var några kaotiska minuter medan en ny kurs bestämdes och nya order levererades till eleverna. Den nysatta apan bärgades och de nybrassade råseglen brassades över till andra sidan. Men det hör till segling att det man i ena sekunden gör kan vara ogjort arbete redan nästa sekund. Men vi log och var glada, samtidigt som regnet smattrade i våra ansikten och gjorde allt som inte redan var blött dyngsurt – inklusive insidorna av elevernas och vaktledarnas stövlar. Tur för mig att jag hade fixat den detaljen sedan innan, man är ju förutseende.

En varmdusch senare funderade jag på vad jag skulle göra av mina plaskvåta persedlar, jag har ju ingen våtgarderob som eleverna har. Men ganska snart insåg jag att vi i befälen har tvättdag på söndagar, så det blev att skicka allt i tvätten och därefter torktumlaren. Framåt eftermiddagen var allt rent och torrt igen, ja allt utom mina stackars gympadojor. Hoppas de hinner torka tills vandringen på onsdag.

Mitt i allt kaos fyllde även Vanna år och precis som för alla tidigare jubilarer fick hon välja middag och något smaskigt till trefikat. Och det gjorde hon med bravur då vi till brownie till fikat och köttbullar med stuvade makaroner till middag. Det var svårt att hålla sig till att äta normala mängder så efter middag kändes det som att jag skulle somna sittandes i lilla mässen. Ungefär då meddelade överstyrman Jesper att all skulle ha uppställning kvart över sju. Vi hade förtöjt oss vid en boj i hamnbassängen i Ajaccio, eftersom de franska myndigheterna tyckte det gick för mycket sjö för att vi skulle förtöja vid kaj. Trist förstås men ändå skönt att inte vara ute till havs när hela väderkartan är lila av snabba vindar. Men imorgon hoppas vi på att få komma iland.

Over and out…
Johan