Öckerö gymnasium

Utbildningsledarens rapport den 6:e november 2019

Idag när jag vaknade och med raska steg klev ut på däck med min kaffemugg i högsta hugg för att ta mig mot stora mässen och frukostbuffén blev jag mäkta besviken över vädret. Det var gråmulet och regnet hängde verkligen lågt ner och hotade att slå oss i nacken vilken sekund som helst. Typiskt Korsikanskt vinterväder har jag förstått.

Efter frukost skulle jag tillsammans med två av befälen och alla elever dra iväg och medelst en bussresa ta oss till västra delarna av ön för en liten vandring. Chauffören körde oss mot och förbi byn Piana, och passerade vår startpunkt men kunde till vår stora glädje vända en bit längre ner längs serpentinvägen och köra oss rätt. Efter lite frengelsk konversation med föraren kom vi fram till att han skulle plocka upp oss i byn vid tre fyra-tiden, kanske.

Stigen utgick direkt från vägkanten och försvann så brant uppåt att eleverna initialt saknade sina selar. Det visade sig inte vara så farligt utan efter en stunds vandring kom vi upp dit stigen planade ut och en fantastisk utsikt uppenbarade sig. Det var ömsom branta stup och ömsom höga spetsiga toppar. Vi gick genom stora snår av smultronträd vars bär visade sig vara godare än vad dess första intryck gav sken av. De utgjorde en smaskig efterrätt till lunchbaguetten vi hade fått med oss av kockarna.

När lunchpausen var avklarad och utsikten färdigavnjuten fortsatte vandringen tills vi slutligen kom till Piana igen och vi kunde samlas vid torget. Det var vi, en jättesöt men herrelös hund och lite tumbleweed som var där. Och några stängda affärer som sålde sommarsouvenirer till sommargäster. Vi hittade i alla fall ett kafé som var öppet så några kunde stärka sig med en bit pizza och lite kaffe. Hunden, som vi snabbt döpte till Hund och därefter till Janne, följde med oss vart vi än gick och var även på väg in i bussen. Där blev hon tyvärr stoppad av den uppmärksamme franske chauffören så hon nöjde sig med att springa efter oss när vi påbörjade färden tillbaka mot Ajaccio.

Under tiden vi var iväg flyttade befälen Gunilla från vår vågiga kajplats till en boj ute i hamnbassängen. Bojen tillhör egentligen den franska flottan, men när de såg vår sakta hälsande landgång bestämde de sig för att vi fick låna bojen utan kostnad tills dyningarna lagt sig, as if ever. På bussen försökte jag förklara för föraren att vi gärna ville bli avsläppta på ett annat ställe än där vi blev upplockade, men ibland är det bättre att bara le, nicka och sedan gå med klassen dit vi ville. Under färden hem drabbades vi av en kollektiv sömnsmitta och alla slocknade som utbrända ljus för att vakna lagom tills vi anlände stan. En kort promenad senare påbörjades färden med båt ut till Gunilla. Endast åtta personer åt gången kunde åka, så hela företaget tog en timme. Det var vid detta tillfälle jag genomgick en inre kris över att vi skulle ta emot ett trettiotal gäster imorgon. Hoppas de gillar att vänta.

Over and out…
Johan

Publicerad: 2019-11-06

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se