Vad bra du var på vakten!

Orden hörde jag imorse när vakten gick av. Och jag blev både stolt och glad. Det är så det här gänget jobbar. Tar hand om varandra och hjälps åt.

Ombord råder just nu sjörutin. Det betyder att vaktlagen arbetar, äter och lever enligt sina tider och dagarna flyter ihop. Det känns som en evighet sedan vi lämnade Kiel-kanalen och ändå är det bara några få dagar sedan.

Första dagen ut på Tyska bukten hade vi vinden rakt in i fören. Det är inte Gunillas bästa gren, motor i motvind på ett stampigt hav. Motorljudet och stampandet mot vinden kan trötta ut den gladaste av elever. Som tur är ändras både kurs och vindar och så nästa dag så seglar vi igen. Med trimmade segel på en kurs som inte passar riktigt med dit vi är på väg, men vad gör väl det. Stampandet ersätts av ett lutande däck, motorljudet med forsandet av vatten där Gunilla plöjer fram. Och så är det istället krängningen som blir en utmaning. Saker flyger hit och dit, men så lugnar det ner sig. Och så där fortsätter det. Vi letar upp en kurs som vi kan segla på, lägger om och går för motor, seglen åker upp och ner.

Lördag kväll ombord: vi sitter och räknar matte. Kollar med facit och funderar vidare. Klockan blir 20 innan vi ger upp. Enda gymnasieskolan som har lektioner en lördagkväll. Och vi gillar det!

Allt gott ombord!

Brita Malmcrona

utbildningsledare