Varde land!

Under de beckmörka morgontimmarna gled lotsbåten mot oss och lotsen kunde smidigt hoppa över för att visa vägen till kaj. I alla fall vad jag har hört.

Vi ankom Lissabon tidigare än vi normalt anlöper en hamn, så jag sov givetvis. När jag till slut vaknade och kunde skaka liv i min arma lekamen som under åtta dygn skakats runt i kojen var trossar och fendrar redan på plats, lotsen gick inte att finna längre och landgångens slutgiltiga placering justerades. Perfekt tid för en morgonkaffe och en trevlig löprunda. Det är mitt första besök i Lissabon, men jag hade sett ut en liten trevlig runda till en park och tillbaka som jag skulle ge mig på. Ni som har varit i Lissabon skrattar ju åt detta, för då staden är byggd på idel kullar med branta upp och nedförsbackar vart rundan inte alls trevlig på det sättet jag hade föreställt mig. Men då det var nedförsbacke på slutet hamnade jag ändå tillbaka på Gunilla när allt kom omkring.

Under första dagen i hamn planeras aldrig några utflykter eftersom vädrets makter i största grad kan påverka när vi faktiskt anländer. Därför brukar jag ta dagen i akt för att se mig runt och undersöka våra utflyktsmål för hamnen. Så även denna gång då jag efter lunch packade mig iväg på en lokalbuss till närmsta tunnelbanestation för vidare transport till stadsmuseet där jag planerat in ett besök till helgen. Detta fick snabbt planeras om eftersom hela bygget renoverades och de bara hade en utställning igång, och den med endast portugisiska förklaringar. Däremot hittade jag utan några bekymmer tågstationen varifrån vi ska åka till Sintra under morgondagen och kunde köpa billiga gruppbiljetter. Allt klart så långt tog jag en promenad tillbaka till Gunilla.

Detta ansträngande arbete i kombination med strålande solsken och massa varma plusgrader tog musten ur mig och lockade till en välbehövlig vilopaus. Det var ju första dagen i hamn och det är viktigt att dagsrutinen från sjögång till landgång ändras i ett lugnt och försiktigt tempo så det blev inte mer gjort under dagen.

Over and out…

Johan