”1 ½ ÅR TILL NÄSTA RESA?! Nej så länge kan jag inte vänta.

För oss i 4–8 vakten börjar dagen redan halv 4 på morgonen. Stämningen är konstig och även om ingen säger något vet alla att samma tanke strömmar genom allas huvuden. Sista sjövakten på nästan ett och ett halvt år.

Detta är sista dagen på sista sjöbenet på resa två. Förutom badstoppet igår har inget speciellt hänt. Dygnen segade sig fram men samtidigt gick de så otroligt fort. En blinkning och vips såg man spanska kusten vid horisonten. Medan luften blev varmare och varmare ju närmare hamnen vi kom började också ”Gunillabubblan” gradvis försvinna. Plötsligt gjorde tankar om hemma sig påminda. Viktiga saker, t.ex. vad för mat man ska önska sig när man kommer hem och vilket svenskt godis som ska köpas hem först. Tankar om plugg, skola och andra mindre intressanta saker lyckas jag dock fortfarande förtränga. De kommer på planet hem i värsta fall.

Vakten hölls underhållen hela vakten med beslagning av segel, delfiner och yoga med vaktledaren. De hann nog inte grubbla lika mycket som vi som var post. Om man är utkik i 4 timmar har man en himla massa tid att tänka. Jag hade i mina tankar gått igenom hela min packning samt hur mycket kläder jag måste ha på mig för att väskan inte ska bli överfull när det tillslut blev dags för mig att ringa i klockan för vårt sista vaktbyte för denna resan. 8 slag senare var vakten slut.

Nej nu låter jag för bitter. Vi har fortfarande en hel vecka av sol, spansk mat och roliga äventyr med klassen kvar innan planet mot Göteborg lyfter. Vi ska njuta mer än någon annan klass någonsin njutit av sin sista vecka på T/S Gunilla. Sedan får vi leva på dessa fantastiska minnen tills nästa resa.

Matilda, babords vakt