Öckerö gymnasium

Andra dagen till sjöss

När vi i babord purrades klockan 11 andra dagen till sjöss mådde jag ganska okej. Vår purrare berättade för oss att det var milt ute men lite fuktigt, alltså var fullt
seglarställ över underställ en bra klädsel. Jag kämpade mig upp ur sängen och upp till lilla mässen. Där serverades pasta med ratatoulli till lunch, men inget lät aptitligt för min mage. Så jag försökte klämma i mig lite pasta och några bitar paprika och tänkte på det en styrman sa, “ingen äter på havet för att man är hungrig, utan för att man måste äta”.

Den här dagen var det min tur att stå post och jag började som rorgängare. Vid
vaktöverlämningen fick jag kursen 260°, men det var svårt att se kompassen då det började regna. Vi hade flera segel satta men körde samtidigt med lite motor för att kämpa mot strömmarna vilket gjorde det ett helvete att styra. Vågorna var ganska stora och jag kände illamåendet krypa sig fram till mig.

Under vaktens gång blev vädret bara värre. Vinden blev allt starkare där det till slut blåste kontinuerligt över 30 knop med vindbyar på 45 knop. Vågorna blev stora som berg och börade skölja över däck. De segel som var satta behövdes bärgas snabbt för att inte blåsas sönder, men något gick fel så att för-övermärsen fick ett stort hål och arbetstyrkan arbetade frenetiskt. Flera av ansikterna där nere var bleka av sjösjuka, ögonen riktades rakt fram i koncentration för att inte spy på tamparna.

Och vädret blev inte bättre efter det. Regnet fortsatte smattra ner som vassa missiler i ansiktet och vågorna blev allt större så att båten snart rullade fram på konstiga sätt, ingen mådde bra. När jag stod som utkick kändes det som att vara på Liseberg, när båten hoppade till av vågorna kittlades det i magen, en känsla jag avskyr. Som tur fick utkicken flytta bak till halvdäck då det blev för farligt att stå kvar där framme. Bara man stod stilla på däck skulle man vara säkrad då båten våldsamt kastades från sida till sida och det var ett helvete att stå som livbojsvakt i detta vädret. Jag kunde knappt se backen av båten och jag räknade konstant upp alla som var på däck i mitt huvud för att inte tappa bort någon. Samtidigt mådde jag så otroligt illa att jag kunde känna av spyan i halsen, men jag förskte härda ut resten av vakten då det redan låg 8 pers i rännstenen och spydde.

Efter vakten, när man hade tagit av sig de blöta kläderna och sovit i några timmar, var det middag och vår underbara Anna Ågren fick agera som backis. Alla andra var för sjösjuka för att stanna där inne. Vattenglas fick man bara ställa på bordet tomma, annars skulle de välta. Maten som serverades var okej, ganska såsig och jobbig att få ner. Jag lyckade äta lite potäter och en halv vegetariskt schnitzel, men när jag ville slänga resten tvingade Anna mig att käka mera. I den stunden saknade jag de andra backisarna som inte brydde sig om man åt då de själva visste om smärtan med att försöka hålla maten nere. Efter middagen tog jag mig snabbt ner i hytten för att befinna mig i horsisontellt läge, men maten bubblade runt för mycket i magen. Jag låg på rygg och förskte stabilisera mig själv och båten genom att hålla fast mig i kojens väggar med händerna, lyckades dock inte. Skiten gungade på som om det inte fanns någon morgondag, också om jag visste att nästa purrning väntade runt hörnet.

Marta, babord

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se