Äntligen där!

Efter en hård, lång och utmatande buss resa från Sverige till Spanien var vi äntligen där. Gunilla!

När vi mönstrade på så möttes vi av en kille med långa blånda rastaflättor och en mjuk fast sträng blick. Sorlet ljöd när man hör en kille med stark och bestämd röst ryta till det var styrman Leo som hade tagit kommandot över oss. Alla hade tystnat och börjat kolla på den unga styrmannen med häpnansväckande ögon. Han började med att säga “Välkommna till Gunilla” och sedan sa han till oss att vi skulle börja langa in alla väskor ner i båten. När alla var färdiga med det så fick vi leta reda på våra väskor i den enorma högen. När man äntligen hade lyckats med det stora uppdraget så fick gå till våra hytter.

Det var lite konstigt först att tränga sig med folk som man inte kände alls men
man blev van snabbt. När vi var klara med att packa ner allt i hytterna så var det dags för frukost. Jag möttes av att flera flugor satt på påläggen men jag brydde mig inte för att jag dog av hunger. Efter frukosten var det uppställning. Där fick vi reda på vad vi skulle göra. Vi fick först lyssna på klara om MOB. Sedan fick vi gå en rundtur med Leo, han visar vart alla brand gerjor var. Efter var det kvällsmat det var köttfärssås och pasta. På kvällen så hade vi ett gött

Arvid Bäck