Äntligen fick vi besök av delfinerna!

Tisdagen den 23 november erbjöd allt från en magisk soluppgång till hoppande delfiner och krossade tallrikar efter enorma dyningar.

Dagen gick från kaos till wow och sedan till ren skräck. Iallafall för två av oss i styrbord som motvilligt tog oss upp i röjeln (seglet högst upp) medan de stora dyningarna kastade oss fram och tillbaka. En vanlig, perfekt och händelserik dag helt enkelt!

Vi i styrbord har precis tagit över 8 - 12 vakten och blev därför purrade 07:00 denna tisdagsmorgon. Frukosten serverades 07:15 och jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta hur jag blir utan mat i magen. Därför begav jag mig upp mot frukosten i lilla mässen. Dock hann jag inte långt innan jag gled rakt in i väggen. Det verkade som att de förhållandevis lugna vågorna efter nattens tumult nu börjat formas till enorma dyningar. Enligt styrman var de omkring 6 meter höga och vi seglade till största del med en hastighet på 10 knop men kom ändå upp i en toppfart på omkring 11,3 knop. Ett perfekt seglingsväder enligt befälen! När jag väl infann mig vid frukosten fanns det inte så mycket sällskap att äta med förutom några krossade tallrikar som glidit av borden på grund av dyningarna. Antalet frukostätare minskar drastiskt under sjöbenen. Detta trots vetskapen om att det är viktigaste målet om dagen.

När vakten tillslut var påklädda och klara för vakt förundrades vi av att mörkret fortfarande omringade Gunnis då det vanligtvis börjar ljusna redan klockan 07:00. Men ingen klagade på mörkret första halvtimman på vakten då soluppgången började bildas till den mest fantastiska av färger. Helt rosa och orangea färger som långsamt bredde ut sig över horisonten.

Vakten flöt på i vanlig ordning tills jag och en annan styrbordare fick som uppdrag att klättra upp till röjeln som ligger i toppen av förmasten. Klättringen går bra fram till en viss gräns. När man ska klättra den sista biten upp till röjeln blir det inte lika roligt längre. Man blir väldigt medveten om hur mycket tillit man lägger på att händerna ska orka hålla fast. Väl där uppe lyckades vi hitta felet som redan hade rättats till. Det var läskigt att klättra till toppen men mycket uppfriskande må jag säga. När vi sedan kom ned på däck var vi båda lite lätt tillskakade men vi belönades med det bästa möjliga. Delfiner!

Efter att vi sett späckhuggare och tumlare sedan resans start var det nu delfinerna vi alla spanade efter på däck. Äntligen fick vi besök av dem. En flock på 20 delfiner simmade och hoppade ibland inte längre än en meter från båten. En helt fantastisk känsla sprids genom kroppen när man ser deras eleganta små hopp över vattenytan. Det ser helt magiskt ut när de bryter solens strålar mot vattnets yta med sin elegans. Det är den bästa överraskningen man kan få på Gunnis efter en halvjobbig dag. Eller som för oss riggenklättrares del, då synen på delfinerna suddar bort all rädsla man någonsin känt. Vi fick följe av flocken i flera timmar och hundratals filmer och bilder togs under denna stund av oss elever.

Inte bara var delfinerna underhållande att titta på men de var också den bästa moroten man kunde ge till nyvakna människor att ta sig upp till vakt. Delfinerna gjorde mitt jobb som purrare 100 gånger lättare. Det var bara att nämna ordet delfin så flög alla ur sina kojer för att få sig en titt uppe på däck. Det som sedan satte pricken över i:et denna dagen var kärleksmumsen som serverades till sötfika. Hur mycket bättre kan man ha det egentligen?

Jag hoppas allt är bra med er där hemma och att julkänslan kommer smygande!

Mvh Moa V, styrbord