Äntligen lite nätverk

Vi har kommit fram utanför Malaga, mycket trötta och längtande efter fast mark och godis. Men lite till måste vi vänta, i natt ligger vi ankrade utanför en av malagas stränder. Lyckligtvis för alla är vi tillräckligt nära land för att få lite nätverk.

Den 19 november började vid midnatt för oss i midskepps då vi blev purrade för att ha första vakten för dagen. Med monoton takt började vi med arbetsuppgifterna. Några tvättade tvättstugan, andra brassade segel, och andra fick stå post. Vakten rullade på utan besvär och var endast avbruten av delfiner som kom och hälsade på igen. Att få se på delfiner har blivit en så vanlig syn nu för tiden, att det är nästan så att man blir trött på dem, men bara nästan. När man ser dem i det mörka vattnet, omringade av mareld, så blir man som hypnotiserad, det är verkligen vackert.

Allt var i alla fall normalt fram till klockan slog halv 3. Då fick vår styrman tag på en annan båt via radion. Det visade sig att det var ett gäng med pratglada australiensiska män som hade varit ute och seglat i ett halvår och hade som mål att nå Karibien innan jul. De berättade om att de fiskade ifrån deras båt, hade ätit sushi kvällen innan och att de seglade en 15 meter lång katamaran. Efter att ha närmat sig Gunilla lite och kollat på, så fortsatte det på egen väg.

Senare på dagen, återigen under midskepps vakt (eftersom det andra vakterna inte verkar göra något roligt) ,12 till 4 vakten. Så fick vi göra en livflotte övning, ett larm gick i hela båten och vi fick bege oss till våra livflottar. I början av resan har alla fått en grupp med vars det skall dela en livflotte med, om det skulle vara så att vi behöver evakuera båten. Den övningen vi gjorde idag var för att kolla till att alla visste vart det skulle gå och vad det skulle göra. Men livflotteövningen gick bra för alla, förutom det som blev väckta utan förvarning av ett alarm som ekade genom båten.

Klockan två kom vi fram till en plats där vi skulle lägga till och ankra. Det flesta var mycket glada eftersom vi var så pass nära land att man kunde få nätverk, så majoriteten spenderade deras eftermiddag att: sola på däck med deras telefon, ringa hem eller kolla på film. Trötta efter denna fem dagar långa sjöbenet, lämnar det flesta glada att snart komma till lands igen, speciellt eftersom det är ordnad en paintball dag här i Malaga för de som vill vara med.

Men av allt som hänt, måste höjdpunkten av denna dag vara våran kapten, Anders, som tog ut en surfbräda och bestämde sig att ta en liten runda till havs. Han verkade vara mycket nöjd att för första gången få använda sin bräda, även fast han var lite vinglig i början. Vår styvman fick själv även åka runt lite, men lyckligtvis så kom de båda tillbaka oskadda, men lite blöta.

Ännu en dag till innan vi lägger till i Malaga, men att sitta ankrade här ute, visa sig vara ganska skönt. Varenda våg som slår båten kan man känna, men det är ändå behagligt. Men hur skönt det än är, ankrade där vi är, så längtar jag verkligen över att få utforska malaga.

Astrid cider