Blogg 16 september

Den varma vinden mot ansiktet kom lite som en chock när jag gick upp på däck efter att ha suttit och småfrusit nere i ”stora messen” vid frukosten.

Klockan 7.55 var det uppställning på heldäck och som vanligt stod vi i våra vaktgrupper, gruppen Barbord på babordssida, Styrbord på styrbordssida och Midskepps i mitten. KiKi berättade om planerna för dagen och Leo påminde oss om hur tvättssystemet fungerar. Kapten Torben stod mest bara och log.

När befälen hade pratat klart, promenerade jag och några andra från klassen ner längs Lübecks kullerstensgator till ett väldigt mysigt ställe som serverade brunch. Utomhustemperaturen tillät luftiga sommarkläder och jag åt blåbärspannkakor samt drack en passionsfruktsjuice, supersmarrigt!

Ett tag senare, när maten hade sjunkit undan, var det dags att möta upp Kiki och resten av klassen för en minnesstund för skeppet ”Pamir”. KiKi hade ordnat så vi hade med oss en stor, fin blombukett som vi fick lägga framför livbåten. Den hade hittats efter att skeppet sjönk år 1957. Det hade varit 86 personer i besättningen på Pamir, många av de avlidna var i vår ålder, unga studenter i början av sina liv. En tysk präst berättade om händelsen på tyska och KiKi översatte för oss till svenska. Det var både spännande och sorgligt att höra om händelsen.

Efter att vi varit i kyrkan tog jag och några andra tåget till Hamburg, till ett område som hette Sternschanze, på Google sök även kallat ”Hamburgs hipsterområde”. Husväggarna var täckta av graffiti, lyktstolparna proppfulla med klistermärken som innehöll olika budskap på tyska. Och det fanns även mängder med roliga second hand butiker, jag inhandlade en t-shirt eftersom jag spillt frozen yougurt över hela mig. När det kommer till frozen yougurt förresten, så kan jag tyvärr inte rekommendera kombinationen lakrits och choklad som topping, ibland är det enkla valet det bästa valet.

Några timmar senare åt vi Koreansk sushi och efter all mat och skojig shopping var det dags att åka hem mot Gunilla igen. På tåget hem blev jag ordentligt tillsagd av tanten bredvid mig, hon ville att min ansiktsmask skulle sitta högre upp, över min näsa. Hon talade högt på bred tyska, jag förstod inte ordagrant vad hon sa men jag listade ut det på hennes kroppsspråk. När jag var tillbaka på båten i Lübeck igen så satte jag mig och pratade med några klasskompisar från andra vaktgruppen, samtidigt som jag åt min mango jag köpt på ett fruktstånd av en annan mycket söt och skrynklig tant.

Tack å hej!

Villemo Bryngelsson SA 1922