Början på slutet

Kan ju börja med att erkänna att jag aldrig kommer kunna skryta med att ha varit 40 dagar till sjöss.

För igår, när vi låg till Kaj i Horta på Azorerna, var jag en av de som fick placera mina ömma små fötter i land för att langa ombord proviant. Oklart om de räknas som att ha varit på Azorerna eller inte. Tveksamt. I vilket fall som helst var Azorerna något av de vackraste jag sett. Dit vill man definitivt åka nån gång innan man blir gammal och skrynklig. Eller så är de just då man ska ta och köpa sig en stuga där på en grön kulle med utsikt över både vulkaner och havet. Får se hur jag gör. Hade inte varit helt fel att ta och flytta till Tobacco key heller. Eller så får jag nöja mig med karantän i svealandet för all framtid.

För att hålla min till ämnet lossade vi ankars i morse efter en natt utan nattvakt på första gången på väldigt länge. På grund av kassa vindar satta vi inga segel förrän på eftermiddagen utan gick för motor. Eftersom vi nu har en massa ny fräsh mat var de sallad till lunch också! Hade nästan glömt sådant existerade. Sen blev dagen som de flesta andra dagar till sjöss. Sista lektionsfria dagen.

Så nu är vi i början på slutet. Sista sjöbenet tillsammans på Gunnis. Om två veckor kanske man ligger hemma i sin säng och tänker ”vad var de jag just var med om i tre månader?”. Här finns de inte jättemycket tid att tänka efter men när man väl försöker sätta en smula perspektiv på hela skiten inser man ändå hur tacksam jag är för att få vara med på ett hörn. De här lär väl bli min sista blogg också. Hoppas den inte var alltför oklar.

Kram till vem du än är, vad du än gör

//RB, styrbord