Dansandes i byssan till Dancing Queen med dörren öppen till ett lysande Malaga

Med nybakad kladdkaka och glass i handen såg vi ut över vår sista hamn, Malaga. Men helt själva på backen var vi inte, tre stora delfiner syntes i medelhavets blåa vatten när de bröt ytan och korsade varandra. Tiden börjar komma ifatt en nu på sluttampen men samtidigt blir längtan hem starkare för varje dag som går

Denna morgon började som alla andra mornar med purrning, frukost och lunch i samma veva. Där efter hade vi i styrbord vakt och jag var backis tillsammans med Sofia. Lunchen bestod av rester eller som vi brukar säga, rest-fest eller ”festo de resto” på spanska. Det var en bufé som bestod av kålpudding, lasagne, fiskgryta, fiskbullar, tacopaj, svampbiffar, potatismos och stuvade makaroner. Mitt i allt råkade någon blanda lingonsylten med hallonsylten från frukosten men lyckligtvis var det ingen som klagade. Restfester brukar bli ett slagfält om vilka som hinner ta de godaste rätterna innan det tar slut men det gick rätt sansat till idag. Kalle som är kock på båten tyckte att vi skulle göra något roligare till 3-fikat för att kompensera för resterna så jag och Sofia ställde upp med att baka kladdkaka.

Vi bakade en dubbel satts men insåg att det inte skulle räcka åt de 44 glupska eleverna så vi gjorde ännu en dubbel satts. Det skulle tas fram glass och dukas upp innan första vakten anlände och samtidigt hållas koll på kladdkakan i ugnen. Jag och Sofia tog varsin bit och en rejäl klick glass ovanpå innan vi gick ut och fram på backen. Det var lugnt och vattnet stod helt stilla, vilket vi inte vart med om sen vi åkte från Alghero. Upp genom vattenytan kom en delfin större en någon vi sett på resan och ändrade vårt fokus från kladdkakan till dess blanka rygg som for upp och ned vid ytan. Det är vid sådana tillfällen som man vaknar till liv och verkligen uppskattar denna fantastiska skola. Glassen hann rinna ner i vattnet innan jag släppte blicken så ni förstår ju själva hur underbart det var.

Vakten var på väg in nu och vårt teamwork i byssan var på topp tillsammans med Ted Gärdestad, vilken härlig dag, som spelades i bakgrunden. När den första sittningen var klar började den stora utmaningen, att langa ut 34 tallrikar med lika mycket glass och kladdkaka på inom en kvart för sedan är fikat slut och alla ska vara ute från lilla mässen som är vår lilla matsal där det absolut inte får platts med 30 personer i samtidigt. Ni förstår ju själva vilket liv det blir på 15 km2 när ryktet om kladdkaka går genom båten.

Efter att alla gått städade vi upp allt kaos som blivit i köket och de nya backisarna avlöste oss. Nog med det roliga och ner i stora mässen för lektioner i 3 timmar. Undertiden var babord på däck och ankrade utanför Malaga. Vi fick tofu med ris och sötsur sås till middag men jag tror att de flesta fortfarande var mätta. Från lektionerna hörde man hur de sjöng i byssan men att identifiera låt var svårare. Tillslut höjde de och mamma mia dånade ner för lejdaren. Jag kunde inte hejda mig och gick blint mot folksamlingen i byssan. Vi sjöng och dansade till Honey Honey, Mama mia, money money och såklart Dancing queen med utsikt över malaga som lös längs med kusten.

Linn Themnér, Styrbord