Den mystiska kameran

Med glassar i våra händer satt jag och mina styrbordsbuddies Saga och Maja och letade fyrklövrar på en liten gräsplätt. Plötsligt får jag syn på en stor kamera som är riktad rakt mot oss. Jag känner en oro, varför blir vi filmade och vad är det som denna kameraman vill oss?

Just denna dag startade väldigt segt, med en överhoppad frukost gick jag trött till morgonuppstälningen. När jag såg allas trötta ansikten under uppställningen var jag nöjd över de extra minuterna jag fått av sömn. Solen hade precis börjat värma över staden och jag var förväntansfull över en ny dag. Men efter uppställningen mötes jag av en stor besvikelse. Hälften av alla som hade frivakt ville surfa och alla andra ville sova. Nu stod jag framför ett stort dilemma. Hänga med surfarna även om jag gjort det dagen innan eller vänta in att sömntutorna skulle vakna. Jag valde det andra alternativet i både brist på energi och pengar. Medans sömntutorna gjorde sitt satt jag och ”pluggade” lite och även om jag inte fick så mycket gjort kände jag mig extremt duktig. När alla tillslut vaknade var jag själv på väg att somna och jag blev väldigt glad när de sa att de var redo för en dag i Funchal.

Målet för dagen var att se mer av den mysiga staden men framförallt att hitta en trevlig takterrass att äta på. Solen värmde på våra ryggar när vi gick genom staden och då vi alla var varma och otåliga så gick vi till det första stället med parasoll på taket som vi hittade. Oturligt nog var detta parasollerna till ett otroligt dyrt café. Men sällskapet var gott och vi hade långa roliga konversationer medan vi sippade på våra dyra juicer.

Efter vår lilla fikastund var det dags att äta igen och nu var det dags för sushirrito som då var som en extremt stor sushi roll. Denna tog vid med oss till piren och åt. Havet var extremt klart under våra bara fötter och vi kunde se fina fiskar simma förbi. Självklart blev vi alla väldigt badsugna och alla hoppade ner i vattnet. Medan vi simmade runt diskuterade vi vad vårt nästa mål för dagen var och självklart var det glass som var nästa punkt i schemat.

Vi gick in på det finaste glasstället vi hittade och med våra lyxiga glassar gick vi till parken där hela denna blogg startar. Vi vinkade till den okända mannen och sedan kom han fram och pratade med oss. Tydligen spelade han in klipp från Funchal till ett spanskt program som heter todo el mundo. Vi blev frågade om vi kunde säga welcome to madeira och även om det kändes lite konstigt så fnittrade vi ut oss welcome to madeira med våran bästa svengelska. Mannen sprang vidare för att filma mer klipp medans vi strosade tillbaka till Gunnis i solnedgången.

Signe Wallin Styrbord