Dessa satans backar

Den ljuvliga känslan av att vakna upp och inte vara sjösjuk är obeskrivlig. Det känns också skönt att inte behöva sätta på sig tusen lager för att hålla sig varm och att man faktiskt kan stå stilla och sätta på sig sina kläder utan att glida längs golvet rakt in i dörren.

Under natten hade jag nattvakt vilket betyder att jag ännu en gång behöver gå denna hemska rond.

Ronden går ut på att man kontrollerar att allt fungerar på båten och att allt är fint och städat. Man ska alltid börja med maskinrummet så att inget farligt händer där och sedan ska man i tur och ordning byta handdukar och tvätta. Något som man också behöver göra är att kika in i det läskiga bogrummet där en, icke namngiven av hänsyn till personen ifråga, i vår klass brukar höra röster. Vi har spenderat många av våra kvällar till att lyssna på skräckpoddar vilket kanske gör att man blir lite extra rädd när man går på rond ensam på Gunilla mitt i natten.

Idag är vår andra frivakt på ön Teneriffa och vi var mycket redo för att utforska stället och bunkra upp med lite saker inför vår nästa segling. Som vanligt innan man lämnar båten måste man ta med sig detta otroligt jobbiga munskyddet som gör att man nästan kvävs i värmen. Man får heller inte glömma att pluppa i sig så att de kan se att man lämnat fartyget. Vi har mycket att se fram emot idag då vi ska cykla med klassen. Men inte visste jag att vi skulle cykla upp för dessa satans långa backar. Staden är mer turistig än de ställen vi besökt tidigare, den är större och det finns fler saker att göra. Efter att ha gått runt lite bestämde vi oss att käka en burgare med lite pommes, ingen speciell matupplevelse, men gott var det.

Äntligen var det dags för cyklingen och för många av oss var det den första “riktiga” träningen vi utfört på vår resa. Vår guide var en trevlig kille som kom från Teneriffa. När vi fick reda på att vi skulle cykla förväntade vi oss en trevlig cykling i ett lagom lugnt tempo men så var det inte. Här skulle vi kötta uppför hela vägen och det var bara att kämpa på tills benen värkte. När vi äntligen trodde att vi var uppe så var det såklart ännu längre kvar, -denna satans backe. Även om det var jobbigt så kändes det skönt att äntligen få bränna lite energi. När vi kom fram till toppen fick vi gå runt i en palmskog, det var extremt vackert men något som fångade vår uppmärksamhet var kaktusarna, vem har inte velat smaka på en sådan? Självklart så behövde vi testa så vi plockade bort taggarna från den och smakade. Till vår förvåning så smakade det grön paprika.

På vägen ner från dessa satans backar kom vi på den magnifika idén att köra race. Backen var riktigt dålig och man kände hur hela styret började att skaka men sen kom asfaltvägen och då var det bara att luta sig i kurvorna och njuta av farten. Vi kom fram till en härlig strand där vi kunde bada.

När vi kom hem efter cyklingen var vi alla utmattade och glada. Vi hoppas på fler cykelturer även om dessa satans backar aldrig tar slut.

Lea Gabinus NAB2023, 18/11-2020